Blogg: Robin Paulonen

Varför feminism och sexism?

Varför det är viktigt att ta ställning i frågor om feminism och sexism?

Kommer du ihåg videon om kvinnohatet som florerade i sociala medier i februari? 6 februari 2013 sände SVT:s Uppdrag Granskning ett program om näthat mot kvinnor. Avsnittet tog upp hur kvinnor idag får utstå grova påhopp på internet när de uttryckt en åsikt, men i vissa fall rör det sig bara om kvinnor som på ett eller annat sätt är en del av vår public service. Ett par dagar innan programmet sändes cirkulerade en pr-film för programmet på sociala medier. De som såg videon fick en inblick i hur kvinnorna känner när de får utstå dessa hot och hur polisen inte tar tag i problemet. Det är just denna video jag vill prata om, eller snarare hur feminismen och frågor kring sexism fick ett lyft upp till ett välbehövligt ljus.

Såhär i efterhand har den svåra komplexa näthatsdebatten visat att det finns lika många olika sätt att se på saken som det finns människor på jorden. En aspekt är att en har rätt till att hata kvinnor och en annan är att det egentligen inte handlar om ett sexistiskt kvinnohat, utan om utanförskap. En känsla av att inte få vara med i jämställdhetskampen på grund av att en är man. Kanske har det att göra med att det finns en förutfattad mening om vad feminism verkligen är - manshat, manshat, manshat -, vilket är långt ifrån den sanningen feminister ofta slår vakt om. Frågor kring sexism handlar inte bara om hur kvinnor blir hotade och hatade utan hur män samt de som väljer att definiera sig som hen, blir hotade och hatade.

Som du förstått är det är svårt att prata om feminism och genus om en känner sig illa berörd eller kränkt av det som sägs, för ja - det handlar mycket om kvinnans underordnade ställning i samhället. Jag menar absolut inte att det är en illusion, kvinnans lägre ställning i samhället är ett strukturellt och tydligt problem, men samtidigt läggs det främst fokus på just den bisarra kvinnonormen och sällan på mansnormen. Gruppen män blir kritiserade, hotade och hatade. Många gånger på samma sätt som kvinnor. De får också hotbrev och kommentarer som säger att de minsann är fula, äckliga och behöver straffknullas. Och i regel när män diskrimineras ”degraderas” de till att var homosexuella. Detta och mycket mer. Att blunda för den sanningen vore inte bara dumt utan också ett sätt att blunda för problemet.


Vad jag uppmuntrar är: Våga ta debatter med de som slentrianmässigt och aktivt förkastar idén om att alla människor skulle vara lika mycket värda. Våga säga att det här med att feminister generaliserar alla män till svin och att män är djur som ständigt måste kontrollera sin sexuella lust inte stämmer. Även om det ofta tycks vara så samhället och dess normer lyckas framställa det. Våga också ställa dig kritisk till de normer så ofta förknippas med att vara normal, rätt och riktig.

Publicerat