Solen smyger sig försiktigt ner över kuststaden Örnsköldsvik. De sista skimrande strålarna reflekterades från nybygget ovanpå Tingsrätten, i det ståtliga Elite Hotell, i de svart-vita höghusen längst kajen och i det mäktiga Fjällräven Center; vilket är vad betraktaren möter när man ankommer staden på vägen från Domsjö.
Jag rullade för inte speciellt länge sedan ljudlöst med cykeln hemåt från en helt fantastisk dag fylld av sol, vänskap, berättelser, skratt, grill och inte minst en skvätt rosé! Nattarbetet på O´learys och flera dagar av intensiv träning (upprepade t.ex. Övik-Bjästa-Sidensjö-Övik cyklingen följt av Hägglundsjoggen igår) fick mig att istället för att bevaka mitt fotbollslags framgång (medverkar inte pga. skaderisk) helt enkelt att styra cykeln mot Nyänget till några nära och kära som jag inte träffat ordentligt på över ett år. De har en rymlig husvagn med tillhörande tält utanför i anslutning till stranden med härligt glittrande vatten. Detta blev verkligen en dröm och ett paradis för mig denna rekreationsdag fjärran från maxpuls och arbetsmoral. Att bara få vara och umgås!
När jag solkysst och harmonisk senare rullade hemåt i den allt kyligare kvällsluften betraktade jag staden som om det vore den första gången jag såg henne ligga där och spegla sig i det stilla vattnet. Så vacker och ståtlig. Kommer jag alltid bo här? Vill jag göra det? Vill jag byta denna vy mot något annat? Är staden kanske för liten för mig ? Eller Vad ÄR förresten en stad? Tankarna började leka katt och råtta innanför pannbenet och jag tänkte att detta inlägg skulle stilla mitt sinne lite.
En stad menar jag är en gemenskap som på ett praktiskt vis byggs utifrån våra drömmar och visioner. Den konstrueras och upprätthålls av sociala väggar runt meningsfulla sammanhang och aktiviteter som bygger på nytta, nöje och trivsel. Tillsammans får man saker att fungera, gå runt och kännas viktiga. Att något KÄNNS viktigt är jag övertygad om väger långt mycket tyngre än att saken i fråga (av andra) definieras som viktig. Vår stad har en polis för att upprätthålla ordning, vår stad har vackra parker för att skapa trivsel och vår stad har affärer, restauranter och träningsanläggningar som både genererar löner och underhåller vår hälsa, kreativitet och stimulerar våra sinnen. Vad mer kan man behöva i en vacker hamnstad under årstiden där solen sällan lämnar himlen?
Du gamla du fria. Du tysta, du glädjerika sköna. Det är ödmjukheten inför de enorma vidderna; skogen och bergens magiska lugn som jag känner då jag lyssnar till vår nationalsång. Att vi bor i landet Sverige (och speciellt på denna dag!) gör att vi varje dag får vara delaktiga i och uppleva den storhet som mänsklig öppenhet och en ofantlig naturrikedom innebär! Alla sociala skyddsnät är spända för att kunna hjälpa vår kedjas svagaste länk och friheten till uttryck och självuppfyllelse finner vi alldeles runt hörnet. Luften är frisk i våra lungor och vattnet går att dricka direkt ur kranen som om det vore tappat ur visdomens källa. Det är egentligen bara tålamodet det sitter i om man ska lära sig att uppskatta allt detta för vad det verkligen är. Det tysta, det vackra och det fridfulla. Jag är övertygad om att jag kan se dess storhet nu. Men jag får erkänna att jag varit alltför ivrig och stressad för att göra det tidigare
Glad nationaldag!