Du är här

2013-06-11 - Saga S
Foto: Saga Sundberg

Väx upp Stockholm och ta lite ansvar!

Varför lägga en hundring på att gå på bio när man kan ta båten en solig dag till Waxholm och cykla hem därifrån? Men trots att jag är glad över mitt initiativ samt att jag klarade av dagens lilla äventyr lämnade det mig med känslor av ren ilska!

 

Sedan jag köpte min cykel för en dryg månad sedan har jag känt mig som en treåring; fullständigt omyndigförklarad. Jag har ramlat otaliga gånger och skrapat upp ben och armar samt kört fel på allt från grusväg till E4. Men denna dag, efter omkring 30 genomtrampade mil på min Black Beauty (eller borde jag säga ”Black Pearl”?), tyckte jag inte det kändes helt fel ute av mig att våga mig på lite cykling i tätare bebyggelse. På min (f.d. cykelbuds-)brors rekommendation följde jag imorse med min lillasyster på den snabba Cinderella-båten med avgång från Gåshaga brygga på södra Lidingö och hoppade av i Waxholm (hon ”säsongar” i Sandhamns gästhamn denna sommar, vilket innebär ännu en timme med båten). Lite dokumentation av platsen och ”Play” på Endomondo-appen på telefonen (så att Stadium-chefen ska veta att jag rör på mig haha!) och sen var jag iväg!

Första delen av vägen blev att följa lite kringelkrokiga vägar där röda ”Kustvägen”-skyltar kunde följas. Det kändes dock bara som om de gick längst små villaområdesgränder och genom tätt buskage, så jag fortsatte upp på väg 274 mot Täby. Det var där ”Cykelspåret” skulle finnas skyltat i svart plåt; via Danderyd mot Stockholm.  Men runt stadsdelen Täby gick jag tyvärr bet och åkte fel på flera ställen! Skyltar pekade mitt emellan vägar, ombyggnationer skedde utan att dirigera cykeltrafikanter till någon alternativ väg och graffiti eller otämjd grönska gömde skyltarna eller osynliggjorde deras budskap. Jag fick chansa och ”råkade” cykla rätt för det mesta, men det kändes inte bra och dessutom överrumplades jag av förvirrande övergångsställen och rödljus överallt. Plötsligt hamnade jag vid en Mc Donalds. ”Fet chans” tänkte jag om att den skylten hade pekat rätt. När jag vände mig om och i lätt fart skulle passera övergångsstället verkade bilen som mötte mig sakta in och jag var precis i färd att vinka tacksamt då han trampade på gasen och jag fick panikbromsa och vinglade till. Självklart hann jag inte koordinera med att klicka ur mina fötter i sidleds från pedalerna och räta upp cykeln utan föll i asfalten och skrapade mig blodig på högerbenet. Igen. ”GAAAAAH!!”.

Slutligen kom jag till Danderyd och trampade vidare mot Gärdet, där jag känner igen mig själv i vägvirrvarret av vägar och leder mot Ropsten och Lidingö. För att underlätta tankeverksamheten angående mina förberedelser inför Vätternrundan åkte jag (trots att jag var mäkta förbannad) raka vägen till Maltes Cykel & Sport i Lidingö Centrum för att komplettera utrustningen på mitt tålmodiga framryckningsfordon inför den stundande tävlingen. För ett godkännande att medverka krävs reflexer och ljus samt ringklocka. Små väskor vid t.ex. sadeln för extra slang och verktyg hade jag heller inte prioriterat att investera i. Lyckligtvis var killen som hjälpte mig otroligt serviceminded och hjälpsam och jag hade både pumpade däck och fastmonterade ”needs to have” när jag inom en halvtimme rullade vidare hemåt. Han lyfte hela min dag med sitt genuina intresse som kunde ta sig uttryck i frågor som ”Hur mår handlederna när du cyklar?”, då jag inte ens reflekterat över att när jag höjde styret lite så höjdes även bromshandtagen betydligt. Jag påstår mig absolut inte kunna NÅGONTING om cykling faktiskt. Jag hr inget annat än sett på då ett däck blivit bytt och en punka blivit lagad. Det är att ”mata på” och ”bita i” som är min grej.

Dagens ros ger jag alltså till den duktige och intresserade cykelkillen och dagens enorma rishög till Stockholms stad som inte ens kan låta en motiverad cyklist att få njuta av sin långa runda! Var är miljötänket om jag får fråga? Borde inte cyklister och fotgängare VERKLIGEN prioriteras? Jag säger inte att mer behöver byggas om, men att TYDLIGARE visa oss fram i det befintliga rutnät som faktiskt inte är sååå ologiskt när allt kommer omkring. Halva min runda grodde oroande tankar i mig som: ”Har jag verkligen åkt rätt nu..? Hur långt måste jag åka tillbaka om det blev fel?”

Jag tog i alla fall en ordentlig dusch när jag kom hem och möttes av min söta (men alltid så hungriga) katt Katten. Mina föräldrar rullade ner med bilarna i trädgården strax därpå och visar ivrigt intresse i att hjälpa mig med det sista till cykelturen  som inleds på fredag natt; en lampa som kan hjälpa mig om det skulle bli alltför mörkt! Och sen vispade jag en jäääääkla massa grädde till kaffet!

Imorgon blir det nya tag. Vad jag än tar mig för att genomföra!

Dela med dig av denna artikel på: