Hur tänker jag såhär 10 timmar innan loppet då? Jo, jag ville kunna sova så långt in på dagen som möjligt och försökte med en sen kväll redan i onsdags att börja min dag runt lunch. Kvällen igår försköts till läggning strax före 02, men som morgonmänniska har jag svårt att motsäga mig solens strålars effekt, även om jag har flygplans-res-kitet till min hjälp där tygbiten spänns över ögonen med resårbandet över huvudet och öronproppar som dämpar allt irriterande surr av fåglar och bilar.
Nästan till kl. 12 klarade jag av att sova. Äsch, det får gå! Jag minns vad en av mina systrar sa någon dag innan min Gladiatorinspelning. Jag hade hjärtklappning och fantiserade om möjliga scenarion och taktiker i över en vecka fram till ca 04 på morgonen då jag slutligen somnade i ren utmattning. "En människa kan kämpa och prestera utan att ha sovit ordentlig i över en veckas tid". Våra kroppar har en sån fantastisk kapacitet att ni knappt kan ana det! Jag har fått uppleva detta mirakel gång på gång; genom militärtjänst där sömn och näring var en vanlig brist och stressen en enorm faktor, genom Vasalopp, Engelbrektslopp, Vansbrosim och Lidingölopp... När jag trodde att utmattningen var total, att kroppens lemmar inte längre svarar på mina kommandon...så läggs en extra växel i. Kämpandet för överlevnad. Kämpandet emot att inte stryka med. Den kicken är så enorm att vita fingrar och tår helt plötsligt slutar kännas och knän och armbågars pulserande värksignaler mattas av och tystas ner. Jag vill inte påpeka att detta är sunt i det långa loppet, men det har visat mig gång på gång att de tillfällen då det verkligen gäller, så har min kropp gjort allt för att uppfylla mitt psykes högsta dröm. Att ta mig i mål. Och detta ofta på en bra tid dessutom!
Som rookie, vilket jag i cykelsammanhang absolut behöver utge mig för att vara, så har jag bara chansat mig till vilken utrustning jag kan tänkas behöva i detta sista Klassiker-race. Jag köpte min cykel; Occano-hybriden för strax över en månad sedan och träningen har bestått i intensiva pulsintervaller samt lågintensiva långdistanser på löpbandet och cykeln ca 5ggr/vecka. Från november började jag cykla på träningscykel enligt speciellt angivna scheman, men dessförinnan kan jag räkna på fingrar och tår hur många "spinningpass" jag genomfört och någon cykel för landsväg eller träning utomhus har jag aldrig ägt eller knappt lånat. En intensiv månad har det blivit längst Örnsköldsviks landsvägar och 95mil har jag nött i sadeln inom en 30dagars period.
Utrustningen för mig som vattenberoende består delvis av en del Försvarsmakts-material i form av en camelback som rymmer nästan tre liter vatten och en balaclava som både kan vara en mössa under hjälmen och en halsduk/buff under kyliga nedförsbackar och kall nattköring. Underkläder och närmast huden hamnar funktionsmaterial som är fuktavledande och korta tights med kudde under rumpan investerade jag i från Peak Performance. En turkos cykeltshirt från Stadium kan förvara små "bra å ha"-saker i fickor på nedre delen av ryggen och över den kommer jag inledningsvis ha en Ice breaker polotröja som värmer från fingrar till hals. Handskar tvekar jag lite på hur tjocka/tåliga jag behöver. Har för skojs skull militärens stridshandske i åtanke, då mina nyköpta skidhandskar stals uppe på Skyttis efter en utomhusfotbollsträning. Lampor behövs på cykeln; röd baktill och vit framtill. Pulsklocka med tillhörande band runt bröstet hjälper mig att spara energi och beräkna vilket tempo jag i längden klarar av. Hjälmen sitter på av säkerhetsskäI men värmer även. I övrigt sitter verktygsväska och extra slang under sadeln och en liten väska för mina energirika "Flapjacks" sitter fastspänd under ramen. Energikakorna köpte jag på Fjällräven Outlet innan jag lämnade Örnsköldsvik. 19kr/st och ca 450kcal på sina 100gram. Finns i flera goda smaker! Energigel och Enervit sporttabletter (som knapras och INTE är brus!!) köpte jag på cykelaffären häromdagen.
Jag tror att jag kommer äta något varje timme och se till att dricka några klunkar varje halvtimme. När man är inne i prestationstänket glöms näringen ofta bort och man känner plötsligt hur hunger och törst attackerar en. Då har kroppen redan gått in i försvarsposition och det är "för sent" att på ett effektivt sätt ge den näring. Detta brukar jag vara relativit duktig på att förebygga och nu speciellt när vattentillgången finns på min rygg med slang precis vid min axel.
I övrigt känner jag mig hyfsat kry och utvilad i kroppen och så förberedd jag skulle kunna bli utifrån mina fysiska, psykiska och ekonomiska förutsättningar! Kosten är det enda jag inte lagt någon överdriven fokusering på får jag erkänna. Jag äter det jag känner för, det som gör mig mätt och ser utöver det till att få i mig extra vitaminer och mineraler via "en om dagen" tabletter. Kolhydrater har jag frossat under en tid också utan att känna stress över att lägga på mig vikt. I cykelsadeln är belastningen dessutom annorlunda än under ett långt löplopp t.ex. Jag kanske tänker om lite inför midnattsloppet i augusti alltså.... Vi får se.
Men i natt....är det jag och min svarta hingst som rullar iväg med startnummer 8549 kl. 23.02. Spänningen är oerhörd!