Du är här

2013-06-19 - Saga S
Foto: Saga Sundberg

Himlen är oskyldigt blå

I kölvattnet till Vätternrundan ser jag till att ta tillfällen i akt. Viloperioden inleds med båtresa till ett solrikt Sandhamn och därefter flytt till mitt alldeles egna boende!

 

 Jag har nu ytterst bevisat att jag kan stålsätta mig och kämpa mig igenom vind, vatten och längst leriga vägar; dag som natt. Men hur är det med att ta det lugnt? Kanske till och med vila lite och låta motivation och kreativitet komma och knacka mig på axeln istället för att hetsigt tvinga fram den?



Efter ordentlig vila och en trevlig familjemiddag med bl.a. mitt otroligt söta brorsbarn som inte ens fyllt ett år, klev jag upp tidigt i måndags morse för en promenad innan frukost. Tyst låg Kottlasjön bredvid mig då jag begav mig runt den med min brors hund som ivrigt nosade i det höga gräset bredvid grusstigen. Vardaglig motion. Utan mål. Skönt.

Vid 10-tiden klev jag på Waxholmsbåten Cinderella, vilken lagom till lunch fört mig till Sandhamn i Stockholms skärgård. Jag hade försjunkigt lite i läsning på vägen dit av en bok jag ännu inte prioriterat att läsa ut. Ja, hör å häpna har jag haft en sisådär tre böcker som jag läst två tredjedelar av och sedan utan uppenbar anledning ställt på hyllan. Kanske blev utläsningen ett måste och en press istället för något njutbart. Men jag har under tiden som gått utan läsning börjat fundera över hur den där boken egentligen slutar…!? Tillägga vill jag även att dagens överskrift både bör associeras till fint väder som den tragikkomiska dramafilm som spelades in med bl.a. Kjell Bergqvist och bygger på faktiska händelser ute i Sandhamn runt 1980-talet.

En av mina småsystrar arbetar i Sandhamn som hamnvakt i sommar. Det är underbart att få privilegiet att resa någonstans för att hälsa på någon man håller kär och dessutom få både ett ”inside scoop” på stället och dess invånare. Endast de schystaste ställena besöks; från utsiktspunkter till caféer eller klubbar. Nu var visserligen ”Seglarbaren” stängd på kvällen då jag besökte det fina fiskeläget som under midsommar och en tid därefter lever upp som ett semester-Mecka för en stor mängd stockholmare och seglarkunniga. En stor del underhållsarbete och förberedande inför högsäsongen var i full gång längst bryggorna, men vi blev som prinsessor exklusivt skjutsade med båt över till Lökholmen där vi åt glass och badade på min systers enda lediga dag denna vecka. Ungdomar på seglarlägret tjoade och tjimmade men annars nynnade vi mest med till radion som stod inkopplad i båtskjulet. Kluck kluck, sa vattnet till bryggans pålar.

Mygg finns tydligen även i Stockholms skärgård. Skrattretande nog fick min lillasyster en envis jäkel mitt i pannan som jag smällde till aningen för sent. Eller ja, lagom tidigt för att jag skulle lyckas göra en färgexplosion av rött mitt i förvåningsvecket på henne och dessutom låta hennes bettöverkänsliga kropp (vi är minst sagt släkt när det gäller att få överdrivna reaktioner kring bett och stick) bygga ett stort horn där den lilla mördade myggan festat loss. Det blev en anledning att dra på smilbanden hela dagen i alla fall!

Kubbspel och härligt personalhäng avslutade kvällen i takt med att solen långsamt försvann bakom skären. På ett loft med fantastisk utsikt in i blåbärsskogen slöt vi ett par timmar senare slutligen våra trötta ögon och föll in i drömfylld sömn.

Nu står färden till Örnsköldsvik närmast på mitt schema och imorgon går det stora flyttlasset till vuxenvärlden. Jag ska sätta nyckeln i mitt alldeles egna lås där bara de jag känner för får stiga över tröskeln och göra mig sällskap i kök och soffa. En del tegel är huset byggt av, men det jag ser är den ljusblåa plåten längst husets framsida och de skinande vita balkongerna!

Vi ses på den andra sidan! Tjoho!

Dela med dig av denna artikel på: