Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Solen strålade och jag hamnade i Tjötta färjeläge... då färjan för länge sedan gått. (?!) Kristin på turistinformationen hade läst när båten anlände FRÅN Tjotta visade det sig. Aj då. Hur som helst tog jag en tripp tillbaka till Tjötta kyrkan och filurade runt lite. Och tog en cider i solen som sagt.
Kruxet var bara det att jag behövde ta mig till Brönnöysunds turistinformation innan kl. 19.00 då de stängde, eftersom jag var väntad samt inte hade något boende för natten ordnat...
Jag rullade av färjan i Forsvik vid 16.10 och såg kort inpå "Helleristningar 2km". Bara som väldigt liten minns jag att jag åkt och tittat på dessa magiska bilder av klumpigt karvade djur eller människor med spjut i högsta hugg. Jag kunde inte INTE trampa dit. Men sedan hade jag 17km till nästa färja... Studsade upp gjorde jag för den korta stigen och tog några snabba bilder på ristningarna och sen var det VM i tempoväxling (för att trampa ikapp det jag "slösat" bort 4 extrakilometer på). Kl. 17.13 kom jag till nästa färjeläge (Andalsvågen) och då tidtabellen visade "avgång 18.10, framme 18.30 i Horn" triggade den katastrofala nyheten min ackordstänkande och tävlingsinriktade hjärna. Jag visste att det var lite över en mil från färjan till turistbyrån i Brönnöysund... (14km visade det sig...) och jag hade bara 30 minuter att ta mig fram för att jag ska kunna ordna tak över huvudet för natten samt få info om sagostigen jag skulle kunna utforska under kvällen (enligt Föreningen sagavägens hemsida skulle en finnas där i alla fall). Jag åt en snickers och drack lite vatten. Himlen mulnade igen och då man inte kunde stå inomhus på färjan började jag frysa i mina korta cykeltights och svarta sportlinne. Inte en sekund med krångel kring förstärkningsplagg kunde jag däremot förlora när färjans bogvisir lyfts och landgången kommit på plats... Det var bara att bita ihop nu.
3,2,1..... KÖR!! Och soooom jag cyklade! Stod uppgör alla kullar och hängde över styret och på plan mark tryckte jag ner låren så kraftfullt jag bara kunde medan mjölksyran bubblade genom muskelvävnaderna... Koooom igen nuuu!! Molnen svartnade och hopade sig i den redan kyliga kvällsluften. Jag hade fått upp ordentlig puls då jag hade mötts av en backe direkt, men inom ca 15min började regnet ösa ner på min högst olämpligt klädda kropp. Fortsätt, fortare, öka, kom igen... Vinden piskade regnet hårt mot ben och armar. Måtte detta få ett slut snart! Jag anade en skylt i en rondell, "Brönnöysund 3". Jag kollade på klockan. 18.53. Jag har 7minuter på mig.
Jag vill knappt fantisera om vad lokalbefolkningen jag nästan flög förbi tänkte då jag frustade mig fram helt plaskblöt i cykelbyxor och linne på en fullt packad cykel strax före sju en måndagkväll. Det var som Tour de France på upploppet alltså!
18.59 slängde jag mig av cykeln flämtandes och kastade mig på handtaget till den lilla informations-stugan. Låst. Neeeeej!!
Men... Den stackars livrädda grabben bakom disken såg mig genom fönstret och kom till undsättning. Underbart snällt ringde han till två campingar och tillslut fick jag ett riktigt härligt rum med en 120cm säng och vy ut mot solnedgången och havet på Rödligården Zoveri mitt i stan. Här kostar rum strax över 700kr per natt och man får gratis kaffe samt har tillgång till gemensamt kök, vardagsrum, dusch och toalett tillsammans med de ca fem övriga rummens gäster.
I mitt blodtörstiga cykelmästerskap från färjan hade jag för övrigt kastat en blick över axeln och sett diverse små trähus och målade träfigurer ca tre kilometer utanför stadskärnan, och då ynglingen på turistinformationen inte kändes vid begreppet "sagostig" bestämde jag mig efter att jag duschat och lugnat mig lite, att skapa min egna! Jag cyklade alltså i LUGN takt tillbaka till Mosheim camping där hundratals (?!) söta trädgårdsornament var utplacerade i mysiga arrangemang runt utspridda timmerstugor med betsat trä. Jag bad bl.a. ett par pensionärer att ta ett "fjantigt" kort på mig då jag hjälper två troll att hålla en stor timmerstock. Sen var Saga tillbaka på banan, haha! Men Norge får skärpa sig gällande sagostigar, helt klart! För inte räcker det väl med höga berg, gröna skogar och spegelblanka tjärn...?!
Imorgon rullar jag tillbaka mot Sverige med det sista norska stoppet. Hattfjelldal. Strax bortom Trofors påväg till Mosjöen såg jag "pizzeria och pub Trixie". Den känner jag för att äta middag på innan de sista tre milen betas av (blir ca 16mil imorgon...)
Sov gott!
