Saga S

Mina, jag och schizofren...

Jag insåg idag att jag är nöjd i det enkla och trivs med mig själv! Cyklingen gör mig stolt över mina krafter och de vackra sakerna och trevliga människorna jag möter stimulerar mitt lekfulla sinne! Jag värderar verkligen mina egna stunder nu!
Må hända är jag Gollum med flera viljor och personligheter... Men detta till trots har jag börjat lära mig att stå ut och hör och häpna; TRIVAS med min själv i min ensamhet! I fyra timmar har jag kämpat över rullstensåsen från Vilhelmina via natursköna Torvsjö Kvarnar till Åsele och det anrika Kronans café. Lättroat skrattade jag åt mig själv (med mig själv) åt minnet då jag på morgonen packat cykelväskan utanför hotellentrén utan att se att en äldre man satt på en bänk några meter bort och rökte. Jag krånglade på lite med väskan och då cykeln gnekade lite och rullade lite framåt sa jag;"lugn nu! Vi skaaaa iväg snart! Patience is a virtue!". Som om det var det naturligaste i världen. Att det var en varelse jag kommunicerade med. Jag skämdes lite när jag mötte den äldres blick. "Eeeh.... God morgon!".

Jag är för övrigt så fantastiskt glad över vad det senaste dygnet inneburit för mig. Över 100mil har jag bakom mig där jag stött och blött tankar i ur och skur, genom berg och dalar. Men under kvällen igår kände jag mig matt, för det blev bara så att Bengt-Erik Grahn, vars stuga jag fått nyttja i Kittelfjäll, stannade till där jag stretchade bredvid vägen. Klockan blev både 16, 17 och 18 innan jag insåg varför jag kände mig så svag. Jag hade ju bara ätit frukt och nötter sedan jag for från Kittel vid 09 och jag hade ju sedan cyklat ungefär 13mil mer eller mindre konstant under 9timmars tid... Jag orkade precis uppför den våldsamma backen in i Vilhelmina och funderade på att ställa in middagsplanen hos Herr M Bergman (lokalproducent av förädlad fisk m.m. med butik/restaurant just innan stan norrifrån sett). Jag släpade mina stumma timmerstockar till lår in i Vilhelmina Hotells reception då jag kände att NU ska jag fira mig själv med en säng med sträckta lakan och frukost som att serverad på morgonen.

"Relaxen ligger därborta", sa den trevliga fröken bakom disken. "Ursäkta?!" Sa jag. "Ja, om du ville slappna av och bada lite!" Svarade hon.

Då förstod jag att var sak har sin tid och jag släppte allt som hette krav och vara folk till lags. Nu ska jag stänga världen ute och njuta ett slag! Plums i den härliga poolen jag fick helt för mig själv! Kanske just pga. denna livsnjutande stund rullade smset in från butiksdrivaren om att han kunde skjutsa mig från hotellet; för en munsbit och ett utsökt glas vin! Glaset ökade givetvis på mina skrattsalvor när jag berättade för honom om allt möjligt jag råkat ut för på min resa! Jag fick dessutom lära mig om att röka lax och höra om hur driften av butiken/restauranten gått från det riskabla första spadtaget till den lokala stolthet den är idag! Mätt, nöjd och avslappnad lät jag sedan huvudet falla ner i den sköna kudden!

Av ren tur tittade jag upp till vänster då jag passerade centrum efter den mastiga frukostbuffen imorse. Turistbyrån, i en färggrann stor trävilla. "Jag går in och säger hej!" tänkte jag. Det resulterade i att jag informerades om en sagostig jag helt glömt bort, då jag enbart åt och for vidare sist jag passerade. Jag trampade en bit uppför Storgatan-vägen och förtöjde cykeln bakom kyrkan. "Vänta här! Jag är strax tillbaka!". Faktiskt skuttade jag ganska fort mellan skyltarna och figurerna på den lilla skogsstigen för myggen jagade mig värre än paparazzis efter en kändis!
Berättelsen längst sagostigen handlade om samen som förvandlats till en björn, vilket det även berättas i annan version i min bok "Sagor och sägner om Vittra". Ordet same betyder för allmänt kunnande "vandrare", passande för deras typ av livsstil. Längst stigen och kort därefter blev jag förälskad i allt från små timmerstugor (till matförvaring undan rovdjur) till storgatans kyrkbyhus som innehöll, håll i er; "diversehandel". Men lilla Saga, du kan inte vänta över en timme för att du ska gå in i affären då den öppnar! Vi behöver utnyttja morgonenergin på vägen fram till Kronan i Åsele (7mil bort).

Kär blev jag i Vilhelmina och snarast vill jag tillbaka... Men en stor kopp kaffe, räksmörgås och blåbärsprinsesstårta på Kronan undan ösregnet (som jag PRECIS klarade mig) är inte fel det heller! Här blandas originella saker som en jukebox och formglada och nitade läderfåtöljstolar i orange och mörkblått!

Nu verkar himlen slutat gråta. Dags att trampa mot Hälla!
Publicerat