Saga S

Det där stora som pumpar...

Ibland krävs det bara lite för att vår värld ska fortsätta att spinna runt oss, men andra gånger är vi i allra högsta grad beroende av stöd av vänner runt omkring.

Jag är fullt övertygad om att vi i olika delar av livet går igenom olika faser och att vi då ifrågasätter hela vår tillvaro. Varför gör vi som vi gör och trivs vi verkligen med hur vi lever vårt liv?

Mina ögon har öppnats rejält på senaste tiden vilket gjort mig oerhört tacksam över det lilla jag har att faktiskt uppskatta varje dag, som att vakna i en skön säng, att kunna gå till ett roligt jobb, att njuta av en het kopp kaffe och digga till skön musik. Jag kan gå till träningslokalen eller träffa vänner efter att jag arbetat och jag har familjemedlemmar som ständigt finns tillgängliga om jag skulle känna mig lite orolig eller börja fundera över något särskilt.

Utan uppehåll befinner sig fina människor runt omkring mig (fastän de kanske inte alltid syns) som älskar mig och vill få mig att må bra, även om man ibland kan finna sig i ett nattsvart mörker. Men när det kommer till kritan finns vi nog faktiskt till av en anledning och vi får alla hjälpas åt att trivas där vi är!

Människans natur är att hon inte är perfekt utan felande och sårbar. Men i bekännelsen om att vi är små och hjälpbehövande kan vi gemensamt växa oss starka. Människans mäktigaste vapen är enligt mig alla tusen sätt hon lärt sig att kommunicera och även all tro som hon investerar i kärleken. Hopp och drömmar bor i oss alla, men kanske tar sig olika starka uttryck från tid till annan.

Men så länge det finns liv, finns det hopp. Och chanser kanske inte alltid kommer till oss.... Utan vi får lära oss att ta tag i dem med egna händer!

Publicerat