Saga S

The Ugly Truth!

Innebär konstaterandet av det uppenbara; att inre skönhet alltid beslöjas av vårt yttre skal av utseende och uppträdande. Ögonen är ett av de mest övertygande sinnena och genom dessa målar vi upp scenarior om framtid och verklighet…

Ibland är det vackra, det fåfänga och det romantiska det som är mest lättsamt att hantera, fastän jag vet att det egentligen är tvärtom (missförstå mig rätt…).

Igår kväll kände jag mig endast mottaglig för det enklaste. Konstigt kanske, då jag egentligen ”bara” sovit ut, läst en väldigt overklig och obildande bok i flera timmar, tagit en längre löprunda (i LÄGRE intensitet än mitt träningsschema egentligen krävt av mig…) och skissat kring tankar om en ny tatuering… Alltså; gjort ingenting på hela dagen…

Hur som helst har mitt kaosartade hår börjat få utbrott på mig genom att vägra låta sig borstas utan att som motsvar attackera hårborsten och klamra sig fast som om det vore världens ände att sorteras i ordnade led. Kluvna hårtoppar och ett sprött Svinto är vad jag har på huvudet kan man säga. Och det är bland de sista sakerna jag någonsin prioriterar att lägga min tid, mina resurser och min energi på. Men nu är det så att jag har en av mina allra bästa barndomskompisar i Stockholm som gått Björn Axéns frisörskola och klipper professionellt på ”No Sugar Coat” på Högbergsgatan på söder. Hjälp?!

I utbyte mot glass och Coca-Cola satte jag mig således i den provisoriska frisörstolen hemma hos min väninna och pladdrade iväg om min värld och mina äventyr de senaste månaderna. Inom kort sattes filmen ”The Ugly Truth” igång, där den framgångsrika kvinnliga producentens värld rubbas då en riktig mansgris till kollega kommer in i bilden. Givetvis var den förutsägbar och underbart utseendefixerad, men den var enkel och bjöd på pinsamma och snabba repliker. Den gjorde att vi slapp tänka på våra egna romantiska grubbel och ”mindre genomtänkta beslut”. För att vara helt ärlig erkänner jag att jag för tillfället förpassar män och uppvaktande av de flesta slag till böckernas och filmernas värld. Hur glad man än kan bli för några minuters magpirr är det bara MIN HJÄRNA som långsiktigt spelar mig ett spratt genom att bygga upp något ”ihopfantiserat beroende” och övertygar mig att kasta mig över något som jag varken i längden vill ha eller behöver. Jag behöver fastställa var jag har MIG SJÄLV först och främst!!

Hur som helst överlevde jag mitt romantiska törstande genom Katherine Heigl och Gerard Butler igår kväll; genom gapskratt och att söla ner hela min väninnas soffa och mysiga matta med salta popcorn! Det funkade utomordentligt det med… Och när jag kom hem fick jag som grädde på moset en spinnande katt i sängen!

Publicerat