Som anställd på Stadium fick jag privilegiet att bo på Nordic Sea Hotell vid Vasaplan och ladda upp tillsammans med mina kollegor på plats i huvudstaden. En stor frukostbuffé, en inspirerande runda på stan och en exotisk middag tillsammans på Kungshallen föregick att vi trädde på oss de neongröna funktionströjorna.
Vid 20-tiden samlades vi i lobbyn och begav oss i den folkfyllda tunnelbanan till Zinkensdamm där tälten för arrangörer, sponsorer och företag stod uppslagna på rad. Ett "VIP"-band om armen och sen var det bara att ställa sig i toalettkön. Och sen..ställa mig i toalettkön....IGEN. Nervositetskissandet är min värsta fiende i tävlingssammanhang. Jag kan känna mig kissnödig trots att jag inte kan pressa ur mig en droppe. Hur kommer sig detta egentligen?!
Egentligen hade jag inte särskilt bra skor på mig. Gamla nike-trainers som jag fick under min medverkan i Gladiatorerna; FÖRSTA säsongen... Och ja, jag har sprungit med dem i säkert ett år flera gånger i veckan sedan dess. Fråga mig inte varför jag fick för mig att ta just dessa. Jag ville inte skita ner mina nya inne-löparskor tror jag mina tankebanor var....
Digitalklocka med start och stopp ersatte pulsklockan som varit trasig och nyss lagad. Men här gick mina tankar; om jag VET vilken puls jag har (när den förmodligen kommer ligga på tröskelnivå hela loppet igenom) kommer jag bli rädd att kroppen inte ska klara av att ligga på den höga pulsen och jag kommer "omedvetet" att tagga ner för att värna om min kropps kapacitet.
Så jag valde att inte veta in puls utan endast gå ut i ett jämnt och högt tempo som jag önskade kunna hålla hela loppet igenom.
Starten gick vid 21.50 för vårt led (VIP/Maskerad) och himlen mörknade. Inom första kilometern som jag tog mig igenom på 4 minuter och 30 sekunder hörde jag nog fem olika låtar spelas ur stora högtalare längs vägen och folk stod eller satt i campingstolar längs trottoarkanterna och hejade och klappade händer! Publiken var ÖVERALLT!
Andningen blev första fokus och sedan parerandet att inte springa in i någon samt tänka ut bästa sätten att springa om folk. Över lag sprang jag konstant om folk och fick vid fyra-fem tillfällen relativit högljutt vråla "HÅÅÅÅÅLL HÖÖÖÖGER!" då många motionärer visst glömmer bort vilken sida man skulle hålla sig i när man "körde om"... Jag blir lite arg över att jag retade upp mig själv under loppet då det ju faktiskt har för syfte att vara ett nöje. Men innerst inne ville jag göra en bra tid.
Jag är snabbast i nerförsbackar, men klarade att ha en bra löpsteg även i uppförbackarna... Min genomsnittstid landade på ca 4 min och 30 sekunder och totaltiden blev 47 minuter och 28 sekunder, vilket placerade mig på en 339e plats bland ca 11 300 springande kvinnor! Jag är väldigt nöjd med mitt genomförande, men tankarna "OM" vissa personer inte varit i vägen eller vad som hade varit skillnaden om jag druckit det där halva glaset energidryck när tre kilometer återstod, kvarstår. Det finns alltid en förbättringsmarginal.
Vi var ett härligt personalgäng som alla tog oss från startlinjen där det stod "Idag är jag stark" och passerade över mållinjen 10 kilometer senare, där det stod VÄLKOMMEN med lysande bokstäver. Jag kan minst sagt säga att vi efter en liten kvällstur på stan där vi firade vår prestation med ett klirrande glas var, somnade nästan innan vi lyckats fiska upp våra rumsnycklar.... Men vi hade både en trevlig frukost och biltur att se fram emot i förmiddags!
Hoppas ni alla haft en mysig helg!