Ordets makt; Tjejdag i kyrkans församlingshem!

Alla tjejer i åttonde klass i hela kommunen intog Örnsköldsviks kyrka tidigare idag. Skinnjackor, convers-skor, fnitter, små grupper, färgat hår, armar i kors, munktröjor, stuprörsjeans, telefoner, nervösa blickar.... Kl. 09 "utsattes" de för komikern och den personlige coachen Jon och dansaren Caldon som bröt isen i den konservativa lokalen trots dess ironiskt nog bokstavligt höga tak... Skratta, stå och skrika, dansa och klappa fick de göra innan de släpptes ut till workshops, prova på-saker och föreläsningar, såsom min. Vad handlar den om? frågade några nyfikna själar... Jaa... Det är svårt att säga, för det är så mycket jag vill förmedla då jag får en ärlig och seriös chans att tala. Jag vill belysa vikten av att tro på drömmar och ibland rent av det omöjliga. Jag vill vara ett levande och äkta bevis att det går att stupa redlös ner och sedan få upprättelse (gladiatorerna). Jag vill uppmuntra till att se mobbing som en drivkraft till att uppnå otroliga saker som SKAPAR självkänsla (som att söka sig till värnplikt i mitt fall). Jag vill visa vart man kan komma om man ständigt helhjärtat går in för det man håller på med just nu (även om skola eller träning osv ibland kan kännas tröttsam och monoton). För.... Så lite är det vi kan veta om framtiden... Och så oerhört lite vet vi hur chanserna till en helt otrolig tillvaro kan uppenbara sig som.... Antingen är jag en flummig elitidrottare, eller en poserande teaterapa... Hur som helst fick jag en fantastisk chans idag att skapa ringar på vattnet och så frön hos dessa unga tjejer som i sin tur kommer påverka hela vår värld genom deras val och sätt att tackla livet. Jag hoppas att jag idag förmedlade känslan av att idéer och infall vi får absolut ger oss erfarenheter. Det finns jobbiga erfareheter visserligen, men inget som heter "misslyckande"; det begreppet aktualiserar bara hur vi hanterar något som inte blev som vi förväntat oss.... Som ett upprymt barn på julafton skuttade kag genom regnet ner till Stadium-jobbet med ett ordentligt gäng blommor i näven. Tänk att jag kanske berört ca 100 personers känslor och tankar. Tänk om ca 100 unika individer kommer göra livsavgörande val inom kort för att jag sporrade dem att tro på sig själva...!? För när man tänker efter... Varför inte satsa? Det kan väl inte mer än att gå åt h*lv*t*, eller hur?! Haha. Men varför inte gilla läget; imorgon är det fredag! Hoppas ni alla får en grymt mysig höstkväll!