Byggbloggen

Ytan räknas

Med de svordomar vi använde är nog fasaden lätt svärtad på insidan, men det skiter jag i för den ser fin ut på utsidan.

De senaste dagarna har ägnats åt utsidan av huset, de timmar det varit ljust. Sjukdom, snorhala tak och trilskande brädor har ställt till det lite, men så är det ibland. Det är bara att svära lite mer och jobba vidare.

Värst för min del var när brädorna mellan två av husblocken precis vid ytterdörren skulle på plats. Här fanns inte utrymme för att det skulle se lite snett och vint ut, problemet var bara att det var just det som det var – snett och vint. Visserligen bara med en centimeter, men åt alla håll. Efter att ha försökt bända upp brädor för att få i spånten och trycka ihop brädorna kom kniven fram, sedan stämjärnet. Sedan fick vi kassera bräda nummer ett. Ett snilledrag från min pappa resulterade borttagande av delar av den ena brädans baksida följt av mer jobb med stämjärnet och lite allmänt våld. Då det fortfarande inte gick föreslog jag att vi skulle attackera även reglarna på väggen med stämjärnet och cirka fyra timmar efter att vi börjat satt till slut brädorna på plats. Och det syns inte ens att det någonsin varit snett.

Maken har svurit över taket, men då var inte jag där, tack och lov. Han var ledig idag och hyrde därför en skylift för att tillsammans med mina föräldrar få den sista långa vindskivan på plats, samt lite annat göttigt. Taket är nämligen vådligt halt när det är frostigt. Men snyggt. Snygg fasad och snyggt tak. Nu ska vi snart bryta upp det senare igen. Jag fick nämligen ett meddelande om att fläkten anlänt och troligtvis kommer kaminen snart.

Publicerat