Samhälle

Maria nådde fram – till slut

Vad finns att göra för den som misstänker att en anhörig är fast i en misshandelsrelation?
– Det viktigaste är att hon förstår att hon inte gjort något fel, säger Maria vars dotter slutligen orkade ta emot hjälp.

Drömmen om kärnfamiljen. Det ordnar sig nog, bara jag tar hand om honom ännu mer. Kanske är det även mitt fel, jag har väl ett ganska hett temperament – också. Han har nog rätt. Ja, jag är äcklig. En hora. Det här är bara mitt fel.
Maria önskar att hennes dotter Sara hade berättat tidigare. Om hur kärlekssagan långsamt förvreds till en verklighet kantad av misshandel när partnern började missbruka droger, alkohol och utöva våld. Men för ett barn är det svårt att öppna upp sig för en förälder. Förutom den psykiska nedbrytningen orsakad av partnern brottas barnet enligt Kvinnojouren i Örnsköldsvik vanligen med skamkänslor. Vilket Maria i dag förstår på ett helt annat sätt. 
– Känslan att inte leva upp till föräldrarnas förväntningar – barnen tänker att de ska ju vara vuxna, klara sig själva, säger Maria. Det blir en maktkamp mellan det och en önskan om att bli omhändertagen. 
Den första gången Sara närmade sig Maria, gjorde hon det försiktigt.
– Hon berättade om ett mindre trevligt tillfälle när han, som hon uttryckte det, "hade druckit". Som mamma reagerade jag med, "Herregud, så här kan du inte ha det, du måste lämna". Vilket gjorde att hon backade och sa att saker var bra igen, att de rett ut allt. Den gången blev jag för på.
Att avslöja allt kan nämligen kännas som ett alltför stort steg. Gillian Johansson på Kvinnojouren i Örnsköldsvik förklarar det med att den våldsutsatte inte alltid är redo, samtidigt som hon tror sig ha kontroll. 
– Tänk dig ett rum i vilket du upplever att du har kontroll, säger Gillian och ritar en ruta på bordet med fingret. Kontroll att balansera humöret på partnern. Skulle misshandeln avslöjas för mycket kan du tvingas lämna det rummet och det är inte alla redo för. För då kommer också eftervåldet. Så om en anhörig säger "Herregud, nu går vi till socialtjänsten" kan det mötas med "Nej, nej – nu har han ändrat sig, nu dricker han inte längre, nu är det lugnt". För att stävja situationen.

Det var inte förrän Maria, efter att ha vänt sig till Kvinnojouren för råd, justerade sitt sätt att bemöta sin dotter som förändringen kom. 
– Jag slutade säga: "Gud så fel, nu ska du lämna, nu ska du göra så här". Jag slutade vara anklagande och sa i stället: "Nu sa du så här till mig, är det så här du menar? Vad tänker du själv om det?" Jag speglade tillbaka, vände det till: "Vad tycker du att vi ska göra, vad kan jag hjälpa dig med?" Då var jag där på ett annat vis och då gick det bättre.
För att Sara skulle få andra infallsvinklar fick Maria henne att också prata med Kvinnojouren. Det krävdes flera försök att lämna – efter hot gick Sara tillbaka för att lugna ned situationen och återta kontrollen i rummet – men numera bor hon slutligen ensam, tillsammans med barnen, medan hennes partner fått kontaktförbud. 
Marias tips till föräldrar i liknande situation är att, om det går, försöka ha is i magen.
– Det är inte lätt när du står där själv, men man måste försöka att inte vara alltför framfusig – samtidigt som du måste visa att du alltid är där, oavsett om hon går tillbaka till mannen eller inte. Det viktigaste är att hon förstår att hon inte gjort något fel och att det inte finns någon skam i att försöka få hjälp. 
– Som anhörig är det också viktigt att förstå våldet, att det inte rör sig om vanligt bråk, säger Gillian. Att det inte går att "prata ut och komma överens". Du kan inte påtvinga ett lämnande om hon inte är redo, men försök hitta balansen i att vara en trygg anhörig, gå vid hennes sida och motivera. Berätta att du är hennes förälder och att du inte vill att hon ska bli skadad. Kanske kan du snart föreslå att ni går till Kvinnojouren tillsammans.

Fotnot. Maria och Sara heter egentligen något annat.

GALAKVÄLL
Fredag 30 september arrangerar den ideella föreningen Från Hjärta till Hjärta "En kväll för Kvinnojouren". Under galan, där ett flertal kvinnor delar just sina berättelser, samlas pengar in till Örnsköldsviks Kvinnojour. De går oavkortat till deras verksamhet. Om du vill bidra med en summa redan nu är swishnumret 123 125 4416.

Länkar
Publicerat