Veckans platta
Fredrik Kronkvist ”The Swedish Songbook”
(Connective Records)
En av Sveriges allra främsta saxofonister har efter en rad hyllade internationella projekt, där han spelat med några av världens främsta jazzmusiker, återvänt till Sverige – och på sin nya platta utforskar han några av våra mest älskade kompositioner. Han omger sig med Olof Wullt, gitarr, Sven-Erik Lundeqvist, piano, Simon Petersson, bas, och Adam Ross, trummor.
Efter ett egenskrivet intro tar Fredrik och hans eminenta band med oss på en härlig musikalisk resa. Eller vad sägs om traditionsrika stycken som ”Ack Värmeland du sköna”, ”Uti vår hage”, ”Emigrantvisa”, ”Visa från Utanmyra”, ”Vem kan segla förutan vind”, ”Allt under himmelens fäste” och ”Limu, Limu, Lima”. Han ger sig också på Olle Adolphsons ”Nu har jag fått den jag vill ha” och två låtar som Monica Zetterlund gjorde oförglömliga med Beppe Wolgers texter – ”Sakta vi gå genom stan” och Bill Evans ”Waltz for Debby” som på svenska blev ”Monicas Vals”. Fredrik Kronkvist berättar att några av dem sjöng han i skolans kör och några sjöng hans mamma för honom när han skulle sova. Fredrik står för samtliga arrangemang och han har varit både försiktigt trogen original- melodierna samtidigt som han stöpt om dem till ösig jazz. En mycket bra platta som Örnsköldsviks jazzpublik får höra live hos Perdido på Bruksgården 25 november då Fredrik Kronkvist har med sig just de här musikerna för att spela sina favoriter ur den svenska musikskatten.
Vinylklassikern
Yes ”Close to the edge”
Att en rockplatta ligger 32 veckor på Billboard 200, med en toppnotering på plats 3, är förstås ingen märkligt. Men när det handlar om den rätt smala genren symfonisk progressiv rock så hör det till ovanligheterna. ”Close to the Edge” var femte studioplattan av Yes och många anser att bandet stod på sin musikaliska höjdpunkt vid den här tiden – för 50 år sedan. Hemma i Storbritannien blev det en fjärdeplats på albumlistan och i Holland gick den upp i topp.
Just när inspelningen var klar lämnade trummisen Bill Bruford plötsligt bandet för att i stället spela med King Crimson. Yes fick därmed snabbt hitta en ersättare innan den kommande turnén, och valet föll på Alan White från Plastic Ono Band. Han blev kvar i bandet ända fram till sin död 26 maj i år. Förutom Bruford bestod Yes vid den här tiden av basisten Chris Squire (1948-2015), gitarristen Steve Howe, keyboardisten Rick Wakeman och sångaren Jon Anderson. Idag är det bara Steve Howe som är kvar och Yes är just nu ute på jubileumsturné med sitt klassiska album, som ligger på femte plats på Rolling Stones lista ”50 Greatest Prog Rock Albums of All Time”, bara slagen av Rush ”Moving Pictures” (1981), King Crimson ”In the Court of the Crimson King” (1969) samt Pink Floyds ”Wish You Were Here” (1975) och ”The Dark Side of the Moon” (1973). Albumet toppar också listan av de bästa progressiva albumen någonsin på Prog Archives.