Veckans platta
Julian & Roman Wasserfuhr ”Mosaic” (ACT)
De tyska bröderna Julian, trumpet, och Roman, piano, Wasserfuhr, bjuder ständigt på nyheter och överraskningar. Nya albumet ”Mosaic” är inget undantag, och ett resultat av pandemin. Bröderna hade under en tvåårsperiod skrivit 42 kompositioner som de kokade ned till 10, och lade till en speciell cover. De har använt sig av fler musiker än någonsin tidigare – ett helt dussin – men samtidigt gjorde pandemirestriktionerna att de inte kunde spela in tillsammans. Det mesta av musiken landade i brödernas hemmastudio i Hückeswagen nordost om Köln via fjärrinspelningar, bland annat från Nashville.
Bland musikerna kan nämnas basisten Tim Lefebvre, som bland annat var med på David Bowies avskedalbum ”Blackstar”, och trummisen Keith Carlock som spelat med Steely Dan, Sting och Toto med flera. Låten ”Forward” är inspirerad av Pat Methanys album ”From This Place” och här valde man gitarristen Vitaliy Zolotov för att få rätt Methany-sound. Musikaliskt spänner det över allt från glad lättsmält jazz med vissa blues- och rockinslag och folkmusikaktigt vemod till cool hip-hop på ”Never Hold Back” där de bjudit in rapparen Harry Mack från Los Angeles, som faktiskt var jazztrummis tidigare. Bröderna har också en vana att bjuda på annorlunda covers och den här gången har man gett sig på Nirvanas grungeklassiker ”Smells Like Teen Spirit” som man gör en finstämd jazzversion av.
Vinylklassikern
Kate Bush "The Dreaming"
40 år har gått sedan Kate Bush släppte sitt fjärde studioalbum, en platta som tog henne över två år att spela in. Det var hennes första album som hon producerade helt på egen hand och även om ”The Dreaming” gick in på tredje plats på brittiska albumlistan blev det något av en besvikelse försäljningsmässigt, jämfört med hennes tidigare plattor. Albumet har beskrivits som Kates mest okommersiella och experimentella, även om jag anser att hon varit betydligt mer experimentell senare i karriären.
I ”Pull out the pin” skriker hon förtvivlat ”I love life” i en kuslig historia från krigets Vietnam. Titelspåret ”The Dreaming” låter lika olycksbådande och handlar om Australiens ursprungsbefolkning aboriginerna, och här visar Kate Bush prov på de olika röster hon kan skapa. På ”Leave it open” har hon sjungit in strofen ”We let the weirdness in” baklänges och sedan vänt på den så att den kommer ut rätt, men märklig. Men så är ju Kate Bush också en märklig artist, och i mina ögon och öron en av de mest geniala någonsin. Hon har själv sagt att det här var hennes ”hon har blivit galen-album”, men ändå är det fantastisk bra. Islands stora stjärna Björk har exempelvis sagt att ”The Dreaming” är ett av hennes favoritalbum. Fem singlar släpptes från plattan, varav den sista ”Night of the Swallow” är en av mina favoriter, tillsammans med magiska ”All the Love” med sång av en ung körpojke, Richard Thornton. Kates 37 år gamla "Running up that hill" är för övrigt en av de mest spelade just nu.