Fotboll

Gladaste fotbollslaget

De är inte så många, men den härliga glädjen under träningen går inte att ta miste på. Än så länge har de här fotbollsspelarna inte kunnat möta något jämbördigt motstånd, men kanske kan det bli en match mot ett liknande lag från Umeå framöver. Vi har träffat kommunens enda parafotbollslag.

På Själevads IP samlas varje tisdag ett antal elever från grundsärskolan, och de har hur roligt som helst på träningen.
– Det blir mest fotboll, berättar Thindra, som genast kommer fram till 7ans reportageteam som kommit på besök.

Vad är roligast då?
– Att vara målvakt. När jag är målis kan jag stoppa bollar, och jag är bra på att stoppa bollar. Jag är inte bollrädd!

Den här parasportverksamheten är ett samarbete mellan Örnsköldsviks kommun och Själevads IK – fotbollsträning och bollek för barn/ungdomar med särskilda behov.
– Vi har fotbollsträning för elever på grundsärskolan, det finns inget annat para-sportfotbollslag i kommunen, berättar Susann Genegård-Ivarsson, lärare på grundsärskolan och även styrelseledamot i Själevads IK.

Just den här kvällen är det nio deltagare, med en gäst från Domsjö. En spelare i Själevads IK, Gottfrid, kan däremot inte vara med – båda armbågarna och båda knäna har bandage efter en rejäl cykelvurpa. Ansvarar för träningen gör Ida Forsberg och B-O Månsson, ledare som anställts av kommunen.

– Fotboll handlar mycket om motorik och följsamhet, det här är riktigt bra träning. Och det här är så kul, helt underbart! Man vet aldrig vad som ska hända, säger B-O med ett stort leende, och det blir genast full fart när han drar i gång träningen med orden:
– Nu kör vi som vanligt. Gå ihop två och två och passa bollen mellan varandra.

Joline pekar strax på tränaren B-O:s mage och säger:
– Du måste träna!

Men lagkompisen Sofie försvarar honom snabbt, till B-O:s förtjusning:
– Han är en lagom tjock man i sina bästa år.

När träningen går över till att förvalta en sidledspassning från tränaren Ida och sedan försöka göra mål utbrister Sofie:
– Det går så dåligt, jag missar hela tiden!

Nästa gång får hon däremot ett bra läge och ropar ”Nuru!” men skottet träffar klockrent i stolpen.
– Bättre än att skjuta utanför i alla fall, säger Sofie som måhända har drömmar om att bli fotbollsproffs?
– Nej, men sångerska kanske!

Andreas Olsson, ordförande i Själevads IK, står vid sidan av och njuter av träningen och den varma augustikvällen.
– Det är ett så härligt gäng, roligaste laget i föreningen. Det är en jätteviktig verksamhet för oss som förening som värnar om mångfald. Alla ska ha en plats i föreningen, alla är välkomna och den här verksamheten bygger på glädje, säger Andreas som hoppas på fler deltagare – och självklart en fortsättning även nästa år.

– Efter pandemin är det superviktigt att få barn och ungdomar att röra på sig. Det finns mycket för unga att göra, men inte allt är förknippat med rörelse. Vi vill ständigt utveckla föreningen och göra den till en bra plats för alla att vara på. Det ska kännas roligt att komma hit. Jag minns när de fick tröjor, shorts och strumpor och en av deltagarna sa: ”Nu känner jag mig som de andra barnen!” Det är värt allt. När man ser glädjen i deras ögon – det är precis vad föreningslivet handlar om.

Tillbaka till träningen där Sofie ropar:
– Kom igen nu Thindra, fokus!

Och efter vätskepaus och när träningen går vidare kommer nya kommentarer från Sofie:
– Bollen är dum! Den går åt helt fel håll!

Innan vi lämnar Själevads IP, med stora leenden och glädje i kroppen, plockar målvaktstalangen Thindra upp en fotboll och skickar i väg en rejäl utspark.
– Jag sparkar högst! jublar hon stolt.

Som vi skriver i rubriken – det här är gladaste fotbollslaget!

Publicerat