Du är här

2022-08-20 - Nyheter/Reportage
  • ”Dagar med bra väder och lätt medvind, då känns allt gött och livet väldigt enkelt. Då är det här och nu”, säger Oskar Strömberg om äventyret på rullskidor. Bakom kameran står pappa Jan-Olof Strömberg som förutom att agera hejarklack såg till att billedes frakta proviant. Foto: Privat
  • Vilopaus vid Harsprånget; Sveriges största vattenkraftverk nära Porjus i Jokkmokks kommun. Foto: Privat
  • ”Rent fysiskt klarar man av så mycket mer än vad man tror. Sista dagen var tuffast men det fanns inte på världskartan att bryta”. säger Oskar. Till höger: Framme vid Nordkap. Foto: Privat

130 mil till Nordkap: "Häftigt minne att ha"

Elva mil om dagen på rullskidor över hård asfalt. Under sin resa till Nordkap sattes Oskar Strömbergs mentala styrka på prov.
– Jag har alltid dragits till den typen av utmaningar, säger 27-åringen från Örnsköldsvik.

Oskar Strömberg hade funderat och planerat i 1,5 år innan han slutligen tog på sig rullskidorna för att staka sig fram till Nordkap i Norge – europas näst nordligaste punkt. Klockan 8 på morgonen, söndag 17 juli, och med siktet inställt på Vindeln lämnade han sina föräldrars stuga i Ava bakom sig för att norrut ta sig 130 mil på tolv dagar.
Anledningarna var flera.
– Dels för att få ett häftigt äventyr och uppleva mer av norra Sverige. Men framför allt för att det finns ett värde i att ta sig an saker, prövningar man inte vet om man klarar av eller inte. Att gå utanför komfortzonen. Jag har alltid dragits till den typen av utmaningar, säger Oskar.
I erfarenhetsryggsäcken fanns massor av nedpackade år som aktiv i Hägglunds Ski Team – men det var världens längsta skidlopp som först fick honom att börja drömma om mer.
– Jag åkte Nordenskiöldsloppet uppe vid Jokkmokk, 22 mil långt. Jag var så väldigt trött när jag gick i mål men tänkte sjukt nog: Jag kunde ha klarat 30. Därefter öppnades en helt ny värld, ingenting var omöjligt längre.
Väl på väg gick färden längs vackra sjöar och sköna dalgångar. Men många gånger också i tung motvind och rikligt regn. Strategin var att fokusera på delsträckor.
– Min längsta dagstripp var 15 mil. I stället för att tänka på det fokuserade jag på att åka tre, stanna och fika, åka två, stanna och vila. Att åka rullskidor är monotont, jag blev väldigt sömnig och sov mycket men kroppen höll ihop. Däremot blir man väldigt ensam med sina tankar; man hinner bearbeta mycket, speciellt i de stunder man är trött. Då bubblar svåra saker lätt upp. Det går ofta att ta ett stavtag till – det är den mentala biten som sätter stopp.
Men Oskar kunde bita ihop och precis tolv dagar senare nådde han Nordkap. 
– Nu när det är gjort går luften ur en på något sätt, säger Oskar efter några veckor hemma i Örnsköldsvik. Men samtidigt som det känns lite tomt just nu är det ett jäkligt häftigt minne att ha.
Vad tar du med dig?
– Den otroligt vackra naturen men framför allt den stärkande känslan att jag klarade av det. Nu kan jag ta med mig det i andra aspekter i livet också, att ingenting är lika jobbigt som att åka rullskridskor till Nordkap.

Dela med dig av denna artikel på: