Du är här

2022-07-30 - Nyheter/Reportage

Generationsskifte i Hanabäck

Ett generationsskifte närmar sig på Anderssons Lantbruk i Hanabäck men att skifta en jordbruksfastighet är inget man gör i en handvändning. Det får ta sin tid och ska kännas rätt för alla inblandade.

Snart ska femte generationen bönder lämna över gården i Hanabäck utanför Örnsköldsvik till den sjätte. Lennart och Birgit Andersson har drivit jordbruket sedan 1989 då de tog över efter Lennarts föräldrar, Sven och Ingrid. Nu står sönerna Victor och Emil på tur.

– Jag har fortfarande kvar känslan från den där dagen för fem år sedan när pojkarna kom hem till oss och berättade att de ville ta över, säger Birgit. Det är verkligen inte självklart, de ska vilja leva det här livet och det ska finnas förutsättningar för att det blir ett bra liv.
Victor bekräftar att det inte alltid varit självklart att ta över.

– Både jag och Emil gick bygg på gymnasiet och spelade ishockey. Det var det enda som gällde då. Vi diskuterade ganska mycket, ingen av oss kunde tänka sig att bo någon annanstans än här. Till slut kom vi fram till att vi ville testa och se vilka möjligheter vi har att utveckla gården.

Sedan några månader är Victor heltidsanställd i lantbruket medan Emil fortfarande arbetar som skogsinspektor.

– Pojkarna har alltid varit olika i sina intressen för gården, säger Birgit. Victor är den som har djurögat medan Emils stora intresse är skogen. Det blir en bra kombination eftersom det även finns skog på fastigheten.
Under de fem åren som gått sedan bröderna gav det efterlängtade beskedet har mycket tid lagts på att prata om mjuka värden, vilket enligt Birgit är extra viktigt när två syskon ska ta över.

– Det är två viljor som ska samsas och det får inte bli surdegar. Vi har haft regelbundna familjemöten en tid nu där vi pratar om det här. Ekonomin och det juridiska kan du ta hjälp med men du behöver kunna lösa minsta konflikt när den uppstår.

När Lennart och Birgit tog över gården var det, liksom i dag, en gård för mjölkproduktion. Då med 20 kor plus ungdjur, i dag är antalet 65.

– Snittgården i Sverige ligger på 90 till 100 djur, vi ligger på en storlek nu som fungerar att sköta på två personer, säger Lennart.
Genom åren har det skett uppdateringar på gården. En ny lagård, med nya brunnar och silos, stod klar 2002. Fyra år senare gjordes det en investering i en mjölkrobot.

– Man måste hela tiden värdera riskerna med investeringar. Det är stor skillnad om man vet att något av barnen vill ta över, säger Lennart. Ska det säljas eller i värsta fall avvecklas är det inte bra att dra på sig för stora skulder.

– Samtidigt är det viktigt att följa med i utvecklingen och ge företaget en chans att utvecklas även i framtiden, säger Birgit.

Nu när Victor jobbar heltid blir arbetsbördan lättare för Lennart och Birgit, med tre som jobbar heltid blir mer gjort och det finns tid för sådant som inte hunnits med tidigare.

– Det känns rätt skönt att snart få slippa ansvaret, säger Birgit. Det har gått fem år sedan vi började tänka på generationsskiftet och kanske är vi klara om två till tre år. Vi är över 60 nu och kan fortsätta hjälpa till men det är viktigt att sönerna får ta över ägandet och ansvaret. Jag tror kanske att Lennart har lite svårare att släppa taget.

– Så är det nog men det är bara att acceptera att det kommer nya tider och med det nya idéer, säger Lennart.

Trots att jordbruksbranschen har haft och har sina utmaningar är familjen överens om att det kanske är på väg att vända.

– I dag har livsmedelsförsörjningen äntligen kommit upp på agendan med en större förståelse för att vi behöver ett levande jordbruk i Sverige, säger Lennart. Vi har sett hur en torka som den 2018 kan slå ut skördar, sedan kom pandemin med transportproblemen. Kanske blir kriget i Ukraina det som får svenskt jordbruk att bli viktigt igen.

– Jag har alltid sagt att det kommer att vända och kanske är det nu det händer, för oavsett hur våra liv ser ut i övrigt måste vi alltid ha mat på bordet, säger Birgit.

För Emil och Victor finns inget annat alternativ än att tro på framtiden, nu när de står inför övertagandet av gården och de har båda klart för sig vad det är som lockar dem till den livsstil som väntar.

– För mig är det variationen i arbetet och känslan av frihet, att få leva nära naturen, skörda och se hur det växer, säger Emil.

– Jag gillar att det är mycket jobb men också frihet och ser det som att jag har en viktig uppgift, att ta något från ett frö i marken till en produkt i mataffären, säger Victor. Vi har ju ett av världens äldsta jobb och kanske också det viktigaste.

Dela med dig av denna artikel på: