Här håller Skräpplockarklubben rent

När nioåriga Elvira Merikanto och Enya Grundberg vandrade längs vägen från Högbyn till Täfteå pockade plötsligt något på deras uppmärksamhet.
Skräp. 
Tygbitar, både till vänster och höger – och till och med en tändare.
Med det hade duon sett nog. 
– Då tänkte vi; vi ska starta Skräpplockar-klubben, för det här är inte bra för miljön, berättar Elvira som tillsammans med Enya går andra klass på Idbynskolan.
Sagt och gjort. 
En vecka senare möter 7an upp dem en bit bort från Stensödens bygdegård, nära skylten till Täfteå. Då har de redan hunnit avverka 7 kilometer och med sig har de en nybliven klubbmedlem: klasskompisen My Sjölund. Hon håller i en stor säck – vägsträckan de lämnat bakom sig är exemplariskt fri från bråte och skrot. 
– Man får inte slänga skräp, det är dåligt för naturen. Det blir inte bra, konstaterar My.
– Och dåligt för djuren, säger Enya. De kan tro att skräpet är mat och dö av det.
– Eller fastna i det, säger Elvira.
Att vara med i Skräpplockarklubben kräver planering. Varje morgon tar medlemmarna med sig handskar, reflex, fika och vatten till skolan, att använda när skolbussen senare släpper av dem igen på eftermiddagen. Och ryktet har hunnit sprida sig på skolgården: ibland har fler elever hjälpt till. Men vanligen är det Elvira, Enya och My som står för det mesta av skräpplockningen.  
– Ibland blir vi less och blir trötta på att plocka, exempelvis när det är väldigt varmt, säger Enya. 
Men ni fortsätter ändå? 
– Ja, för vi ger inte upp, utbrister Elvira. 
Varför inte? 
– Därför att det inte är bra för någon eller någonting att det ligger skräp i naturen.
Snart vankas sommarlov – men inte för Skräpplockarklubben. Planen är att fortsätta även då. Även om en i gänget ska till Danmark och en annan till stugan. 
Därför vore så klart förstärkning bra. 
– Man får gärna vara med i klubben om man vill, säger Enya. 
För det är enkel matematik: Ju fler man är desto mer skräp kan man plocka.