Du är här

2022-06-10 - Musik

Veckans platta & vinylklassiker

Sirocco och John & Yoko/Plastic Ono Band

Veckans platta
Sirocco ”El Faro”

(Sirocco Music)

Sirocco kallas den vind som förekommer i Nordafrikas och Arabiens ökenområden och som även kan dra in över Balkanhalvön. Sirocco är också kvartetten Sofia Berg-Böhm, Patrik Bonnet, Hanna Stenlund Monthan och Fredrik Gille. De bjuder på både egenskriven musik och nya arrangemang på traditionell musik från många olika platser och tidpunkter i historien, och med texter på jiddisch, ladino, hebreiska och arabiska. Det är genomgående mycket känslofyllt och melankoliskt. Sofia Berg-Böhm sjunger hjärtskärande vackert på olika språk, som tur är finns engelska översättningar i konvolutet.
Deras musik blir högaktuell i inledningsspåret som vädjar till fred. Gruppen har också plockat upp två dikter av den ukrainafödda jiddisch-poeten Aliza Greenblatt. En har tonsatts av den ryskfödde amerikanske kompositören Solomon Golub – ”Cholemen chaloymes” (Drömmer drömmar) – ett väldigt vackert stycke där Martin Von Schmalensee, som svarat för mixningen av skivan, medverkar på kontrabas. Sirocco bjuder också på två traditionella andalusiska visor med rätt humoristiska texter. Albumtiteln ”El Faro” betyder fyrtorn, och ett genomgående tema är havet. Sirocco tar oss med vinden från Andalusien via 1500-talets Turkiet och över Atlanten till USA dit Aliza Greenblatt flyttade redan som 12-åring. Välljudande världsmusik som skulle passa ypperligt på Urkult i Näsåker, Sveriges vänligaste festival.

Vinylklassikern
John & Yoko/Plastic Ono Band ”Some Time in New York City”

12 juni 1972, för 50 år sedan, släppte John Lennon och Yoko Ono det här dubbelalbumet där första skivan består av tio studioinspelade låtar medan andra skivan är från två olika liveframträdanden. På studioplattan är det främst inledande ”Woman is the Nigger of the World” man minns, där titeln är ett citat från en intervju med Yoko Ono 1969. Låten blev en sorts protestsång mot att kvinnor underkastas män i alla kulturer. ”Sunday Bloody Sunday” var en påminnelse om våldsamheterna i Nordirland då brittiska soldater sköt ihjäl 13 civila katolska demonstranter 30 januari 1972 i det som kom att kallas ”Bloody Sunday” eller ”Bogside Massacre”. Även låten ”The Luck of the Irish” handlar om den nordirländska konflikten. Studioplattan spelades in med bandet Elephant’s Memory och medproducerades av Phil Spector som la till sin berömda ”Wall of Sound”.
Ena sidan av liveplattan består av två låtar som spelades in 15 december 1969 i Lyceum Ballroom i London under en UNICEF-gala där bland andra George Harrison och Eric Clapton medverkade. Andra sidan är från 6 juni 1971 från Fillmore East i New York tillsammans med Frank Zappa & The Mothers. The Mothers släppte redan i augusti 1971 livealbumet ”Fillmore East” som är betydligt bättre än de här liveupptagningarna, men inte innehåller just detta smått galna jam tillsammans med John & Yoko. Min åsikt är för övrigt att Yoko Ono aldrig borde varit nära en mikrofon.

Dela med dig av denna artikel på: