Han växte upp i Lahti, Finland, i en sportig familj bestående av tre syskon och en officersdotter till mor. De vägval Jari Kinnunen därefter gjort skulle kanske en hobbypsykolog mena präglades av barndomen – bland mycket annat har den i dag 53-åriga ö-viksbon gått officersutbildning i USA, varit proffs i amerikansk fotboll och representerat Finland i tre VM-mästerskap i vintersporten skeleton – men så är inte fallet. De händelser som förutom ett decennium av sportäventyr i olika amerikanska städer även fört honom till Kanada, Luxemburg och Mexiko menar han i stället beror på:
– Tillfälligheter. Jag har varit en försiktig traveller som velat se världen, men min dröm sedan ung var bara att träffa en tjej som gillade mig, få vänner och förhoppningsvis kunna resa utomlands ibland med en egen familj. När någon erbjöd eller föreslog något hade jag inte hittat det än och jag var aldrig rädd för att tacka ja. Men jag har aldrig sökt förändring, den har följt mig hela mitt liv.
I dag har dock drömmen slagit in; sedan 2007 är Jari gift och har två barn. De många kontakter han knutit under åren leder fortfarande till nya projekt – men utanför familjesfären är det som inträffade i mitten på 90-talet tveklöst det som hittills gjort mest avtryck på omvärlden.
– Jag hade tänkt bli journalist men kontakterna inom sporten ledde till en förfrågan om att bli produktionsassistent i filmen ”The Way to Dusty Death”. Stjärnan var Linda Hamilton, i ropet efter ”Terminator 2”, och vi blev vänner. Hon och James Cameron (filmregissör) har barn tillsammans och på en middag i Malibu frågade han mig om jag var intresserad att provspela för en roll i en film som skulle heta ”Titanic”.
Sin vana trogen tackade Jari ja och resten är historia: Med film- och skådespelarteamet spenderade han i augusti 1996 över två månader i Rosarito, Mexiko och 1997 års "Titanic", med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet i huvudrollerna, höll sedan länge rekordet som en av de dyraste filmerna någonsin och blev världen över en enorm kritiker- och kassasuccé. Biljettintäkterna uppgick till över 1 843 miljarder dollar och slutprodukten vann hela 11 Oscar.
I den mindre rollen som Bjorn Gunderson och bredvid kusinen Olaus, spelad av Anders Falk, syns Jari först i den fartygshytt Jack Dawson (Leonardo DiCaprio) och Fabrizio stormar in i. De har nyss vunnit sina fartygsbiljetter i ett pokerparti och skakar hand med Jari varpå Anders frågar efter sina vänner Sven och Olaf.
– James Cameron sa: "Nu är ni tystlåtna, nordiska personer som inte överreagerar – som ett skämt, för de som förstår". Och Anders kommer från Umeå. Han var anställd för att spela in dokumentären om Titanic, bakom kulisserna, men Cameron tyckte att rollen var perfekt för honom.
Därefter ses Bjorn på fest med tredjeklasspassagerarna där han bryter arm med irländaren Tommy och frågar Rose (Kate Winslet) om hon talar svenska. Den enda scenen som ändrades från originalmanus.
– Cameron skrev om den i bilen, egentligen skulle jag gå runt med ölmuggar och spilla på Kate och slåss med Tommy. Leo skulle avbryta allt med ett skämt. Men nu fick jag en replik i stället. Coolt, tänkte jag! Då ökade mina chanser att komma med i filmen, många scener brukar annars klippas bort.
Jaris finska brytning fick dock Cameron att haja till.
– Efter ett ljudprov frågade han Anders varför min svenska lät annorlunda. Great, då får vi säkert byta plats, tänkte jag. Men – vi visste att många riktiga Titanic-passagerare kom från Jakobstad- och Vasatrakten, så Anders berättade det och frågade: "Blir inte det mer historiskt korrekt?". Ja, det har du rätt i, sa Cameron. Så i manuset är jag svensk men James bytte mig till finlandssvensk i mitten av inspelningen.
Under festen passade Jari även på att smyga in en egen hyllning till norra Sverige.
– När jag vann armbrytningen skulle jag skrika något – vad som helst, sa Cameron. Jag och Anders tänkte; det blir "Jomenvisst!". Att jag skulle skrika det som en hyllning till alla passagerare från norr. Stockholmare har senare sagt att så säger ingen, men det gör vi visst, här uppe. Det är en direkt hyllning till Ö-vik-Umeå-Vasa- området och det samarbete som alltid funnits här.
Förstod du hur stor Titanic skulle bli?
– En kväll satt vi i Leos jättestora omklädningsrum, alla brukade köra Mario Kart tillsammans. Diskussionen vände till om vi trodde filmen skulle tjäna tillbaka vad den kostade. Vi tänkte att den kanske skulle vinna priser för kostym och sceneri i alla fall, allt var så massivt. När jag först såg båten de byggt upp blev jag imponerad. Då fanns inte lika bra specialeffekter som i dag, de delade den faktiskt i två och drog ner den i vattnet underifrån.
Under inspelningen av det sjunkande skeppet var Jari nära att drunkna på riktigt.
– Cameron gav oss valet att använda stuntmän men det ville ingen. Jag skulle ta mig till några rep på en livbåt men vristen fastnade i en kabel som var bunden till rekvisita i vattnet, den hade surrat fast sig ordentligt och båten var på väg ner under ytan. Ingen märkte något eftersom alla filmade och skrek. Jag bad en snabb bön, dök ned och fick loss den. Sedan fortsatte jag, som en skådis borde göra. Efteråt var jag ensam kvar i vattnet för mitt hjärta bultade, jag svettades och behövde kyla ned mig, glad att jag levde.
Vad tänker du på när du ser tillbaka på Titanic?
– Det var en häftig grej, men det är inte riktigt ett samtalsämne för mig. Det är en balansgång att säga något vettigt om det och "titta på mig", på listan över saker jag prioriterar som viktiga står det inte högt upp. Men om någon sagt det till mig på gymnasiet i Finland; om skeleton, amerikansk fotboll, alla länder och en storfilm hade jag svarat: Nu skojar du.
Titanic blev heller inte den sista filmen. Förutom en handfull andra spelade Jari i Bollywoodfilmen "National Treasure" – delvis inspelad i Umeåtrakten.
– Jag och regissören gick på samma universitet i USA, han älskar Höga Kusten och det svenska och finska filmskapandet. Här är miljöerna inte överutnyttjade och här kan vi skriva musik i världsklass. Det tror jag vi kan göra med filmmanus också. Jag vill jättegärna komma i kontakt med rätt personer för att göra något tillsammans för Ö-vik och Höga Kusten när det gäller film och musik.
Ska du gå på utställningen?
– Jag har fått frågan om att göra något, kanske föreläsa, men inget är bestämt. I så fall vill jag skänka ersättningen till Mercy Ships, ett flytande färjesjukhus som ger gratis läkarhjälp.