Veckans platta 1
Jakob Manz & Johanna Summer ”The Gallery Concerts I”
(ACT Music)
Siggi Loch, producenten och mannen bakom skivbolaget ACT är inte bara en inbiten jazzfantast, han samlar också på konst vilket återspeglar sig i bolagets skivutgivning där omslagen ofta visar detaljer från konstverk. I Berlin har han också sitt ACT Galleri där han även arrangerar små intima konserter inför en begränsad publik. 27 oktober 2021 uppträdde 21-årige altsaxofonisten Jakob Manz tillsammans med pianisten Johanna Summer, 26. Nu får vi njuta av den konserten hemma i vårt eget vardagsrum, och med tanke på att albumet fått titeln ”The Gallery Concerts I” kan vi räkna med fler sådana här live-album framöver.
Det är två av Tysklands mest hyllade unga jazztalanger vi får höra. Johanna Summer beskrevs som en sensation när hon 2018 vann Young München Jazz Award och på sitt debutalbum fokuserade hon på den romantiska kompositören Robert Schumann. Jakob Manz debut ”Natural Energy”, som 18-åring, var en ren knockout – med jazzrockfusion i absolut världsklass. Här inleder de med ”The return of Mohammed” från Esbjörn Svensson Trios fantastiska album ”From Gagarin’s point of view”. De bjuder också på ”Someday my prince will come” från Disneys film ”Snövit och de sju dvärgarna”, Pat Methenys ”Always and Forever” och Sidney Bechets ”Si tu vois ma mère”. Manz bidrar dessutom med tre egna kompositioner och spelar blockflöjt på en av dem. Duon trollbinder publiken och samspelet är fullständigt lysande.
Veckans platta 2
Youn Sun Nah ”Waking World”
(Arts Music/Warner)
Sydkoreanskan Youn Sun Nah har ända sedan hon knöts till det tyska jazzbolaget ACT 2008 varit en av mina absolut största favoriter. Det var först när hon kom till Frankrike 1995 som hon upptäckte jazzen, numera tillhör hon den allra yppersta eliten av jazzsångerskor. 2019 gav hon ut ”Immersion” på Arts Music (Warner) och nu har hennes andra album på samma bolag kommit, och för första gången har hon skrivit allt själv. Tidigare har hon alltid satt sin egen prägel på några välkända låtar från andra artister.
Här omger hon sig av sex välmeriterade musiker från Frankrike och Belgien, med både blås och stråkar. Resultatet är elva riktigt spännande stycken där de flesta drar åt det melankoliska och mörka hållet, exempelvis ”Lost Vegas” med textraden ”People with blurry eyes wander the streets like zombies”. På ”Heart of a woman” sjunger hon ”There’s nothing wrong with my heart. Just sometimes dark as the mourning dress, a dirge for love.” Hon blir också ofrivilligt högaktuell (tänk Putin) med textraden ”The world has no chance with those who lie and lie” på ”Don’t get me wrong”. Youn Sun Nah är kanske inte lika explosiv som på plattorna hon gjorde tillsammans med Ulf Wakenius, men hon har återigen gjort ett alldeles strålande album där hennes förtrollande röst givetvis står i fokus. Med stort omfång och en makalös uttrycksfullhet skapar hon ren magi.