Med omkring 7 000 spelningar bakom sig har Sveriges blueskung Roffe Wikström skaffat sig rutin så det räcker. Vid 73 års ålder blir det inte längre 200 spelningar om året, som under 70-, 80- och halva 90-talet – men tanken på att pensionera sig har inte slagit honom.
– Nej, jag tycker fortfarande att det här är det skojigaste som finns – att få spela. Att stå på scen är skoj på sitt sätt men jag tycker nästan det är ännu roligare att repetera. Då blir det enbart samspelet och det man själv spelar som gäller, och musikens helighet är då starkare. Men att spela inför publik när allting stämmer är en oerhörd upplevelse. Mitt ego får däremot inte samma boost som när jag var 25 år. Det blir i stället allt viktigare med hur det låter, det har alltid varit nummer ett för mig.
Roffe har under sin långa karriär bland annat belönats med Nils Ferlin-sällskapets trubadurpris, Stockholms stads Bellmanpris och Cornelis Vreewijk-stipendiet – och han känner en sorts släktskap med dessa legender.
– Ja, absolut. Det finns en slags svensk vemodstradition med Lasse Lucidor, Bellman, Ferlin, Vreeswijk och en massa andra. Det är också intressant när man läser dikter eller sångtexter från andra kulturer, samma teman finns även där – nästan ordagrant. Det är väl någon sorts universell svartsyn, som jag delar.
Roffe berättar att han alltid varit väldigt intresserad av musik och hur han ville börja spela gitarr redan första gången han såg en, vid tre års ålder. Men det var ändå långt ifrån klart att det skulle bli en karriär inom musiken.
– Jag gick på universitet och läste in en fil kand samtidigt som jag spelade på halvtid, men jag trodde aldrig att jag skulle kunna försörja mig på musiken. Jag tror nog att jag skulle ha tjänat mycket mer stålar om jag gjort något annat, men samtidigt har jag lyckats fullfölja mina drömmar. Det är både ett oerhört privilegium och samtidigt kan det vara väldigt plågsamt.
Senaste plattan ”Ballader och bröl” kom 2021, efter tio års tystnad sedan förra albumet ”Istället för tystnad”.
– Jag hade helt enkelt ingen lust att spela in, det går ju inte att sälja skivor längre. Men nu håller jag på att spela in ytterligare en platta.
På albumet spelar han med producenten och klaviaturvirtuosen Max Lorentz, basisten Tommy Cassemar och trummisen Peter ”Korre” Korhonen. När Roffe kommer till Bakgårdsblues har han med sig Cassemar, Korhonen och Erik Mossnelid på keyboard.
– Det blir väl några Wikströms-klassiker, och så hoppas vi att det blir lite av de nya vi spelat in.
Bakgårdsblues 2022
Roffe Wikström
Ida Bang & The Blue Tears
T-Bear & The Dukes
Mike’s Blue Groove
Preachin’ Lips
Övik Allstars
Arrangör: Örnsköldsviks Bluessällskap
Datum: 18/6
Plats: Innergården Skolgatan 10