Historien om runornas uppkomst sträcker sig långt tillbaka i tiden. På Gotland har en fullständig, urgermansk runrad – benämningen på en mängd runalfabet även kallade futharker – hittats på Kylverstenen som numera förvaras på Statens historiska museum i Stockholm. De har daterats till 400-talet och anses vara världens äldsta.
400 år efter dess tillkomst slungades Norden in i vikingatiden – och drygt 1 200 år senare föddes Robin Nevalainen från Örnsköldsvik. Vars öron spetsades extra mycket när det i lågstadiet var dags för ämnet historia och berättelser om de dåtida nordborna.
– Jag kände bara: Det här vill jag veta mer om. Sedan dess har jag haft ett intresse för det fornnordiska, det har blivit till en hobby, säger 31-årige Robin. Och språk har alltid varit roligt, det började med japanska och kinesiska. Nu översätter jag den Poetiska Eddan till en svensk runskrift som utvecklades under 1100-talet, sprungen ur den gamla futharken som användes innan 800-talet. Jag har lagt ned mycket tid på att gräva fram information på nätet.
Stilen kallas för stungna runor.
– Ser man runor med prickar vet man att det handlar om stungna runor. En prick skiljer exempelvis på I och E. Bokstaven I är ett vanligt, rakt streck medan en prick i mitten ger ett E. Den innehåller också bokstäverna Å, Ä och Ö; förut användes i stället kombinationer som AE.
Den Poetiska Eddan består av en samling äldre, nordiska verser på gudomligt tema och ska inte förväxlas med Snorres Edda. Ett favoritstycke bär titeln "Den höges sång" – något av vikingatidens all- deles egen variant av livscoachning.
– Det skulle man kunna säga. Det är en visa om att inte prata för mycket om saker man inte vet så mycket om och att bemöta andra med vänlighet. Just nu skriver jag i kollegieblock, men när allt är klart för jag över texten till en finare, läderinbunden bok.
Robins vikingatidsintresse märks även på fler sätt. Förutom att uppskatta tv-spelet "Assassins Creed: Valhalla", där spelmakarna blandat in historier från just Eddan, har han nyligen gett sig i kast med att tillverka tidstypiska kläder och ett första handsytt plagg i läder och skinn har precis blivit klart. Så även en stav med runinskriptioner.
– Det är roligt att sitta och pyssla. Jag har problem med vänster knä och har gjort stavar sedan jag var liten, nu ville jag göra en ordentlig. Den kommer jag nog använda praktiskt också, på grund av knät, jag skulle bara haft bättre verktyg. Texten skrev jag själv, det står ungefär: "Ingen ska hindra mig på den väg jag går, ingen väg är för svår".
Runt halsen hänger också några halsband; en valknut och en Tors hammare. Vilket inte varit helt oproblematiskt. Den senare har använts som symbol bland främlingsfientliga läger.
– Hammaren står bara för beskydd men har fått annan innebörd vilket jag tycker är fruktansvärt synd, om de prompt ville ha en symbol kunde de ha hittat på en egen. Tittar man tillbaka i tiden fanns ingen sådan främlingsfientlighet bland vikingarna, många var handelsmän och här bodde människor från många delar av världen. Visst fanns konflikter men de kunde ändå samspela. Det har hänt att folk ropat efter mig och då tar jag väldigt illa vid mig. Det är inte sån jag är, jag är en väldigt snäll person. Men ropen har blivit färre med åren vilket är skönt.
Att så är fallet tror han beror på den populära tv-serien "Vikings". Med den har fler fått upp ögonen för vikingarnas kultur och historia.
– Den blev till ett fenomen och är en ganska bra historielektion. Det är kul. Den nya delen av serien utspelar sig 200 år senare, då kristendomen gjorde entré, och är också väldigt bra.
Kan du tyda runorna i serien?
– Ja, faktiskt, säger Robin och skrattar. Jag brukar pausa och titta vad det står och om de skrivit rätt eller fel. Vissa gånger har det blivit konstigt.
Hur kan man lära sig?
– Min kompis frågade vilka runor man ska lära sig först och jag skulle säga den yngre futharken, den är lite lättare. Jag gjorde ett alfabet till honom, i stungna runor. Jag är lite ensam med det här intresset så förhoppningsvis delar vi det kanske snart.