Övrig kultur

New York – Monaco – Paris

Linda Lundin befinner sig just nu på Manhattan i New York och i dag, 7 april, öppnar konstutställningen ArtExpo på Pier 36 i trendiga Lower East Side. Och det är bara den första av tre spännande utställningar som ö-vikskonstnären har inbokat i år.

Vi träffar Linda Lundin i hennes ateljé Art Factory Örnsköldsvik på Storgatan, som hon delar med maken, låtskrivaren Niclas. Första frågan är förstås: en utställning i New York, hur gick det här till?

– Det frågar jag mig också, säger Linda och skrattar. Det var absolut inget som jag hade planerat för. Tanken var att jag det här året skulle lägga fullt fokus på arbete i ateljén, vilket jag också gjort. Men så kontaktade Svenska Konstgalleriet mig, de hade sett min konst på nätet och de berättade om utställningen i New York som de tyckte att jag skulle vara med på. Jag blev såklart väldigt glad, men jag tog det nog inte riktigt på allvar först så jag släppte det – men så återkom de och frågade igen. Först var det inte självklart att tacka ja, det är ju en så stor grej. Samtidigt kände jag – vilken utmaning! Här finns möjlighet att lära mig något nytt.

Utställningen på Manhattan består av många olika konstnärer och från Sverige är det flera som åker tillsammans med Svenska Konstgalleriet i Malmö.
– Jag känner dem inte och det ska verkligen bli jätteroligt att få träffa dem.

Efter att Linda tackat ja till att ställa ut i New York fick hon frågan om att vara med på fler utställningar, och så blir det. I juni väntar en utställning i Monaco och i oktober bär det iväg till Louvren i Paris.
– Jag ser det här som ett år där jag testar att ställa ut min konst i olika sammanhang, och samtidigt se andra som ställer ut.

Linda berättar, med uppenbar passion för sitt kreativa yrke, hur hon älskar att stå i sin ateljé och måla. Tidigare har hon nått ut med sin konst via Facebook och Instagram, men alldeles nyligen ställde hon också ut i Stockholm på Artportable, ett galleri som på senare tid gjort mycket reklam på tv.
– Det gick väldigt bra, jag sålde sju målningar. Jättekul! säger Linda och skiner.

– Pandemin fick mig också att våga saker jag inte vågade tidigare, som att lägga ut målningarna på online-gallerier. Nu när vi har den här lokalen kan folk också komma in och titta på målningarna. Det händer även att folk som sett vad jag gör hör av sig och visar hur de har det där de bor och undrar om jag kan göra något speciellt som skulle passa i deras hem.

Linda berättar att hon gärna sitter och tecknar med blyerts och kol, eller "kluddar" som hon hon uttrycker det.
– Jag kluddar hur jag upplever saker och ting. Tidigare gjorde jag mer avbildande målningar, men inte nu längre. Jag målar ofta abstrakt men vill samtidigt att man ska kunna se vad det är. Det handlar om att hitta sitt eget uttryck och ju mer man målar desto mer utvecklas man. Jag kan tycka att det är kul att titta tillbaka på vad jag gjort tidigare, det blir som en dagbok. Ibland målar jag intensivt och med mycket färg, sedan kan det bli enklare måleri – men det kan ta minst lika mycket tid. Jag tycker det är roligt med utmaningar, men en sak jag inte ger mig på är porträtt. Då hänvisar jag till andra som kan det området bättre.

En titt i galleriet på övervåningen, där Niclas också har sin inspelningsstudio, visar att Linda föredrar målningar i stort format. På grund av transportlogistik blir det däremot sex målningar i storleken 60x60 cm som hon tar med sig till New York, ihoprullade för att spännas upp på ramar när hon väl är på plats.

När vi besöker henne, bara fyra dagar innan avresan, berättar hon att målningarna till New York inte riktigt är helt färdiga.
– Det är det allra sista som ska till, jag vill ha en sista känsla så det blir lite småfix, och min signatur förstås. Här tänker jag att färgen ska rinna lite, säger hon och visar på en av dem.

De sex målningarna började hon arbeta med så fort hon tackat ja till att delta på utställningen. Först skissade hon upp vad hon ville åstadkomma och därefter har själva måleriet vuxit fram.
– Det har varit jättesvårt att välja vad jag ska visa upp, jag vill att målningarna ska visa vem jag är och att de verkligen representerar mitt måleri. Visst känns det förhoppningsfullt att få ställa ut i New York men jag har inga höga förväntningar. Det här blir en viktig erfarenhet för mig, och det handlar om att jag vill lita på att det jag gör är tillräckligt bra. Just nu känns det bra i magen.

Publicerat