Arbetet har legat på is under vintern. Men nu står Felix Näsström och Felicia Berggren återigen i startgroparna: Det hus som paret kom över för snart två år sedan, vilket de redan spenderat över ett år till att renovera, ska snart fortsätta förvandlas till deras permanenta hem. Som den sista stora åtgärden i höstas gjöts golvplattan. Strax innan det grävdes slangen för bergvärmen in. Nu, när snön börjat töa, väntar utsidan.
– Vi är väldigt taggade, säger Felix som med Felicia för tillfället är inkvarterad hos svärföräldrarna i Kasa, bara en bit bort från byggplatsen.
– Det första vi ska göra är att byta fasaden på gaveln, fortsätter han. Tanken är också att bygga ut farstukvisten med 7 gånger 3 meter så att vi får en riktig hall, med badrum och walk in-closet.
Det var år 2020 det i dag 22-åriga paret påbörjade jakten efter eget boende. Att hitta rätt gick fortare än de anade.
– Jag åt våfflor på Vallen med min syster, efteråt ville hon visa mig den här platsen. Hon visste att huset stått öde, ägaren som tog över 2011 hade inte rört det. Jag kände direkt att det var rätt men Felix sa först "aldrig", han visste hur mycket jobb det innebar. Men redan på kvällen kändes det bättre, han behövde bara lite tid att smälta det.
Måndagen därpå hämtades nycklarna för en närmare titt på det 200 kvadratmeter stora huset som stått på samma plats sedan 1851 och på en av väggarna fått inskriptionen "1780". Och visst fanns mycket att göra. För att överhuvudtaget komma in genom entrén fick både sly och träd röjas bort – ett träd hade till och med växt genom farstubron – och inuti vittnade allt om ett renoveringsobjekt modell större. Ändå, berättar Felix, förstod de inte hela vidden av det enorma arbete som väntade.
– Allt vi gjort under golvplattan syns inte, vi har rivit mycket, isolerat och lagt golvvärme. Det har varit ett slit och vi har också snubblat mycket; jordkällaren var drabbad av vitmögel och vi har haft otur med vattenpumpen. Det har gått bra – men sakta. Jag tror vi ställde en del för höga mål, man blir irriterad på sig själv när det händer för lite.
– Vi har verkligen prövats, men samtidigt har vi lärt oss mycket om varandra och oss själva, säger Felicia. Med det har vårt förhållande bara blivit bättre.
Förutom arbetshjälp från familj och vänner bidrar dock hejarropen från helt okända människor till att ge energi. Tidigare har exempelvis både Expressen, tidningen Land, ÖA och SVT uppmärksammat husköpet – och med det har följarskaran på Felix och Felicias instagramkonto @husetiutas kontinuerligt växt.
– Uppmärksamheten är jättekul, säger Felix. Många skriver att de tycker vi är duktiga, andra att de saknar oss när vi inte uppdaterat på länge.
– Jag tror intresset delvis beror på att det är trendigt med det lantliga nu, plus att vi är så unga, säger Felicia.
Det senaste inlägget på kontot dateras till 3 september i fjol. Nu när arbetet snart tar vid igen är alltså nya att vänta.
Den som följer hela resan får ta del av parets vision att behålla en gammeldags stil blandat med moderna bekvämligheter. I köket rakt fram innanför ytterdörren är planen att bygga ett hörnskafferi, så som det såg ut förr i tiden. I vardagsrummet direkt till höger ska en kakelugn stå, med upphittade delar från de två som någongång använts tidigare. Alla tunga spegeldörrar har sparats för att fräschas upp och de gamla trägolven ska, efter att ha halverats i tjocklek, läggas ut igen. På ovanvåningen tänker de sig barnrum, kontor och ett större badrum.
På gården hittas också en gammal bagarstuga, en ladugård och ett härbre som alla ska få nytt liv. Men först efter att nedervåningen är klar för inflyttning. Vilket enligt beräkningen ska ske i mars nästa år.
Hur är känslan nu?
– Det känns bra, jag har aldrig haft en tanke på att bo i stan, säger Felicia. Jag tror vi kommer trivas jättebra men helt klart blir det nog inte på länge. Först om 2-3 år hoppas vi ha börjat på någon av sidobyggnaderna.
Felix sammanfattar känslan med en liten berättelse.
– Vi hittade ett brev från en tidigare ägare i väggen där det står ungefär "Hej, ni som river detta hus". Det hade varit så kul att få berätta att nej, vi river det faktiskt inte – vi renoverar det!