Annika Wickihalder imponerade stort i Idol 2021 och gång på gång hyllade jurymedlemmarna henne. ”Du är vår starkaste sångerska” sa Alexander Kronlund, och Katia Mosally uttryckte ”Du har talang, du är otroligt naturligt vacker och du har en smart och skön personlighet.” Men det var på håret att Annika inte ens hade anmält sig till Idol.
– Min kompis som jag bodde med här i Mellansel sökte och jag tyckte det var jättekul. Då sa hon att jag också borde söka. Men jag hade försökt två gånger tidigare till Idol och blivit bortgallrad innan jag ens fått träffa en jury så jag tänkte att de nog inte ville ha mig. Men i sista minuten skickade jag in ansökan och den här gången fick jag komma till en jury i Umeå, berättar Annika och erkänner att hon var väldigt nervös.
– Jag var supernervös och jag har knappt kunnat titta tillbaka på allt. Jag minns att Kishti (Tomita, jurymedlem) bad mig prata högre och jag var så nervös att jag höll på att kissa på mig, men jag fick min guldbiljett.
Annika hängde kvar i tävlingen länge och även om hon åkte ut just innan finalen kan hon nu se tillbaka på ett fantastiskt äventyr som hon inte ångrar att hon gav sig ut på.
– Jag trodde att jag skulle ryka mycket tidigare, jag var bara jätte-jätteglad över att komma trea, säger Annika och ler stort – och man märker snabbt hur nära till leenden och skratt hon har. Det bubblar i henne.
"Ingen ska ta sig friheten att kommentera någon annans kropp"
Men framgångarna i Idol hade också en baksida. Även om den stora merparten av alla kommentarer hon fick från folk runt om i landet på sociala medier var positiva och kärleksfulla så fanns det personer som bara var ute efter att vara elaka.
– Det var läskigt efter första avsnittet när jag fick så många kommentarer. Det var otroligt mycket fina saker men det var lite skrämmande att folk hade så mycket åsikter, till exempel om hur jag såg ut. Ingen ska ta sig friheten att kommentera någon annans kropp och det är klart att jag blev ledsen för stunden när sånt hände, men jag fick tio gånger fler positiva kommentarer och jag hade många som hela tiden stöttade mig. Det var några få troll där ute bara, som tur är.
"Hon är det viktigaste jag har"
Annika berättar att hon hela tiden haft mycket god stöttning från sin storasyster.
– Hon är det viktigaste jag har. Nu läser hon till sjuksköterska i Stockholm, och det är ju bra när jag vill åka dit – då har jag någonstans att bo, säger Annika och skrattar igen. Hon har lagt så mycket tid och energi på mig, mer än hon kanske orkat – men det är typiskt henne.
Förutom att bli allmänt känd, och att få både kärlek och elaka kommentarer på sociala medier, är ett deltagande i Idol också väldigt utmanande och ansträngande. Det läggs en oerhörd press på deltagarna.
– Men det var samtidigt svinkul, jag skulle göra om det igen om jag fick.
Annika Wickihalder har en brokig uppväxt. Hon föddes i Schweiz, flyttade till Spanien i treårsåldern och därefter till Sverige när hon var fem. Till lilla Söderala i Söderhamn.
– Min biologiska mamma är från Spanien och min biologiska pappa från Schweiz. Jag har alltid flyttat väldigt mycket.
Till Mellansel kom hon efter att ha varit borta från gymnasiet under ett helt år, på grund av sjukdom.
– Jag var bara hemma. Det var skönt för stunden men jag kände att jag inte kom någon vart och jag började fundera på att det skulle vara bra att kunna göra något inom musik. Jag ville gå gospellinjen här i Mellansel men jag saknade gymnasiekompetens så jag kom in på allmänna kursen. Under tredje året kunde jag börja kombinera studierna med gospelutbildningen.
Sedan kom Idol-äventyret emellan, men nu är Annika till sist på väg att avsluta sin utbildning på Mellansels Folkhögskola.
– Till sommaren måste jag ut härifrån, det är lite läskigt att tänka att jag ska bli vuxen på riktigt. Jag ska försöka hitta något jobb och jag söker för fullt. Jag vill förstås jobba med musiken men jag måste också ha något annat jobb.
"Det är också fint att kunna kalla Ö-vik för mitt hem"
Men även om utbildningen snart avslutas i Mellansel så är planen att stanna i Örnsköldsvik, åtminstone ett tag.
– Jag blir kvar här något år. Ö-vik är väldigt fint och det har blivit min andra hemstad. Det känns som att både Mellansel och Ö-vik tagit emot mig med öppna armar. Söderhamn är förstås viktigt för mig men det är också fint att kunna kalla Ö-vik för mitt hem.
I söndags sjöng Annika nationalsången i Hägglunds Arena när Icebreakers mötte Tre Kronor Legends, men någon konsert har hon ännu inte haft i Örnsköldsvik. Söndag 10 april är det däremot dags, och då ger hon dubbla konserter på Folkan Teater tillsammans med andra musikstuderande på Mellansels Folkhögskola.
– Här finns massvis med fantastiska musiker, de är otroliga och det känns så fint att få ha dem med mig. Vi kommer att spela lite soul och pop och jag ska även försöka få in någon gospel. Konserterna kommer att bli som ett tack till både Mellansel och Ö-vik.
Ett tack, men kanske inte ett farväl till Örnsköldsvik. För även om Annika förmodligen kommer att lämna oss för att upptäcka andra platser så är det långt ifrån omöjligt att hon väljer att flytta tillbaka.
Vi ber henne blicka framåt tio år och fundera över var hon då befinner sig i livet.
– Får jag drömma mig bort så skulle jag fortfarande vilja se mig på scen, att jag kan få jobba med musik på heltid och få höra folk sjunga med i mina låtar. Men det är så svårt inom musikbranschen. Om tio år är jag 31 – kanske kommer jag då tillbaka till Ö-vik. Det är så fint här, säger Annika och ler stort, ännu en gång.