Musik

Veckans platta & vinylklassiker

John Hadfield’s Paris Quartet & Fleetwood Mac

Veckans platta
John Hadfield’s Paris Quartet

(Out Note Records)

Trummisen John Hadfield har jag tidigare hört när han ingick i Nguyên Lê Quartet på plattan ”Streams” från 2019. Men det här är första albumet jag hör där han själv är bandledare och kompositör – och jag blir oerhört imponerad. Efter att, som han själv säger, flytt sitt hemland USA och flyttat till Frankrike ville han utforska upplevelsen av att vara utlänning i Frankrike. Han plockade in den franske saxofonisten och klarinettisten Sylvain Rifflet, belgaren Jozef Dumoulin på Fender Rhodes och den kanadensiske basisten Chris Jennings.
John Hadfield står för alla de nio kompositionerna och som den trummis han är så handlar mycket om rytmik. Ofta rejält svåra rytmer med överraskande taktbyten. Han har bland annat hämtat influenser från nordafrikanska rytmer och från södra Indien. Här finns också vackra melodier framförda på ett ypperligt sätt av Sylvain Rifflet. Jozef Dumoulin lägger ljudmattor på sin Rhodes och Chris Jennings visar prov på distinkt basspel. Men det är framförallt Hadfields trumspel som imponerar, det är bland det bästa jag hört på skiva på länge. Albumet är mixat av franske super-gitarristen Nguyên Lê (med rötterna i Vietnam) och han gästspelar på ”Secret Language” med sitt säregna gitarrsound som han är helt ensam om. Resultatet är en rasande bra jazzrockfusionlåt – helt briljant. Hela albumet är för övrigt riktigt spännande.

Vinylklassikern
Fleetwood Mac ”Bare Trees”

50 år har förflutit sedan Fleetwood Mac släppte sitt sjätte album och vid den tiden, 1972, återstod fortfarande några år tills bandets riktiga storhetstid med det självbetitlade albumet ”Fleetwood Mac” (1975) som följdes av ”Rumours” (1977), ”Tusk” (1979) och ”Mirage” (1982). Alla toppade Billboardlistan förutom ”Tusk” som nådde fjärdeplatsen. ”Bare Trees” kom aldrig högre upp än plats 70 på Billboard men den innehåller en rad låtar som pekar på att bandet var något stort på spåret.
Albumet är också intressant eftersom det var gitarristen och sångaren Danny Kirwans sista tillsammans med Fleetwood Mac. Kirwan skrev dessutom hälften av låtarna. När Kirwan anslöt till Fleetwood Mac 1968 fungerade hans stil mycket väl ihop med grundaren Peter Green men så småningom började det knaka i samarbetet, vilket slutade med att Peter Green lämnade bandet. När Fleetwood Mac gav sig ut på turné med nya plattan ”Bare Trees” blev den då 22-årige Kirwans hälsotillstånd allt sämre. Han drack en massa och ska under långa perioder inte ha levt på annat än öl. Han blev också allt våldsammare och efter att helt spårat ur inför en spelning kunde de övriga medlemmarna i bandet inte komma till någon annan lösning än att ge honom sparken och ställa in resten av turnén. Danny Kirwan avled 8 juni 2018, 68 år gammal, i sviterna av en lunginflammation.

Publicerat