För att hitta svaret på ingressens fråga vänder vi oss till inte mindre än nio kreatörer i nätverket High Coast Creative. Kreatörer som alltid gillat och ägnat sig åt formskapande och som, när de väl hittade leran fastnade för den.
Hur de hittat till leran skiljer sig åt men fascinationen har de gemensam och de beskriver alla hur leran tycks vara besjälad, med en egen vilja och ett minne.
– Leran är ett naturmaterial som du behöver lära känna och ge tid, det går inte att tvinga den till vad som helst och den minns sin ursprungliga form, säger Sofie Nordin. Det är både frustrerande och befriande att det aldrig blir exakt som du har tänkt dig och du lär dig hela tiden något nytt.
Förväntar du dig perfekt symmetri och glasyr är du fel ute och nybörjaren med höga ambitioner brukar ganska snart bli mer ödmjuk inför processen. Det krävs närvaro i varje steg och stegen från den mjuka leran, via torkning, bränning och glasyr till det färdiga resultatet är många.
Arbetet med leran, det taktila i att använda sina händer och forma något, klämma och pillra, beskrivs som frigörande. Ordet fridfullt upprepas, hur tiden försvinner medan sådant som snurrar i huvudet stillar sig och tystnar. Trots att det är ett svårt hantverk finns inget krav på prestation.
– I verkstaden behöver ingen annan bekräfta det jag gör, som det ju kan vara i mycket annat i livet, säger Angelica Spets. Att hålla det jag gjort i handen och känna stolthet över det ger en skön känsla av tillfredsställelse som kommer inifrån och det gör något med självkänslan.
Under hösten sändes SVT:s serie ”Dreja – en kärlekshistoria”, där programledaren Ika Johannesson åker runt i Sverige för att träffa olika keramiker, dreja och diskutera kärleken till materialet och konsten. Det pratas om en trend och de kreatörer som själva ger kurser vittnar om att de snabbt blir fullbokade.
– Det var därför jag valde att starta eget vid sidan av min anställning och skaffa egen ugn och drejplatta, säger Marlene Jonasson Bolstad. Jag vill inte vara beroende av att få plats på en kurs för att ha tillgång till en verkstad.
Kanske ligger pandemin till viss del bakom trenden, med frigjord tid och en längtan tillbaka till då vi umgicks över handarbete, samtalade och knöt kontakter? Vi inreder våra hem med mer handgjort, söker det vackra som är unikt och bär spår av den som skapat dem, saker som ger liv till inredningen och säger något om den som bor där.
Bor du i Örnsköldsvik behöver du inte söka länge efter vare sig keramikverkstäder eller saker av lera. Vi har som sagt hittat nio unika kreatörer och säkert finns det fler. Kollaget här på sidan visar på hur många olika sätt det går att använda materialet, det där som knådas, formas, torkas, bränns, glaseras och bränns igen för att sedan visa sig i sin slutliga form när ugnen öppnas.
Jennie Moraeus, Elfvinggården
Jag har alltid känt att mina tankar och idéer går att översätta i lera, inte alls känt samma sak när jag håller i en pensel. Jag snubblade in på självtorkande lera som inte har ett minne på samma sätt som stengodsleran, det passar min otålighet
Bilden: Jag har alltid dragits till lampor och länge drömt om att skapa egna. Nu skapar jag nytt kring en gammal produkt. Med den självtorkande leran kan jag sätta grundformen ganska snabbt men sedan krävs tålamod att gå över formen flera gånger för att få rätt finish. Jag startar ofta utan en tanke och försöker följa det händerna knådar fram, det kommer nog ur att jag gillar det skulpturala och älskar det knasiga och brokiga.
Instagram:@elfvinggarden
Sofie Nordin, Soffis keramik
Mitt intresse för färg och form har alltid tagit sig praktiska uttryck, jag har byggt saker och skapat i olika projekt. Det var inte så lätt i en etta i Göteborg men här i Järved har jag ett gårdshus på tomten där jag just nu bygger verkstad. Leran hittade jag till genom att gå kurser och snart kommer jag kunna bjuda in till egna kurser.
Bilden: Jag gillar det organiska som känns levande. I rakubränningen, som är en gammal japansk tradition, är idén att hitta det vackra i det imperfekta. Den första bränningen görs som vanligt men glasyrbränningen är lite speciell eftersom jag plockar ut föremålen när de fortfarande är varma och låter dem få direktkontakt med marken så att de svalnar några grader. Sedan lägger jag dem i spån som tar eld av värmen vilket gör att sprickorna blir svarta. Det är en häftig process som ger ett speciellt uttryck.
Instagram:@soffiskeramik
Anna Gidlöf, Storspov design
Jag började med lera när jag ville göra en viss produkt som inte passade i de material jag jobbade med. Efter att ha skapat en prototyp, som jag fick bränna hos en kollega, ville jag göra mer. I höstas köpte jag egen ugn, det är så roligt att jobba i 3D, att det finns en fram- och baksida och en textur.
Bilden: Mina kransar är kavlade och utskurna i stengodslera. Jag gör det som jag tycker om, gärna organiska former i konsthantverk och utsmyckningar.
Instagram: @storspov_design
Märta Lindqvist, Brånaform
När jag gick Viks folkhögskola i Uppsala fastnade jag i lerverkstaden. Det var som att jag inte hade något som behövde komma ut i måleriet utan mer behov att jobba med händerna. Då var det mer konst och skulptur, sedan gick jag i många år och längtade till leran och sökte ugnar och när jag fyllde 40 löste det sig. Det blir mycket bruksgods, det ger glädje till vardagen.
Bilden: Jag ritar inte formen på muggarna innan jag börjar utan låter den komma fram på drejskivan utifrån vad mina händer vill forma. Jag tycker om filleran, en svensk stengodslera. Den innehåller mycket järn som reagerar med glasyrerna och ger bruna kanter. Ju mer jag lär mig desto petigare blir jag. En favoritform är stora hänklar, även med stora händer ska det gå att hålla koppen ordentligt.
Instagram: @branasvedjansgardsbutik
Annakarin Rask Nygren, Bruksgodset 872
Det var min mamma som tog med mig på keramikkurser redan som liten. Det är nog en slump att det blev mitt material när jag behövde få utlopp för min kreativitet. Jag tycker om kombinationen fint och funktion, att saker går att använda.
Bilden: Kaffekopparna hör till mina favoriter av bruksgods. Jag gillar 50-talsformer och det finns lite av den stilen i de här kopparna som är drejade i högbrännande stengodslera. Jag vill bidra till en vackrare vardag och tycker att vi ska ha fina saker till vardags. För mig är det viktigt att bruksföremålen är så bra att du inte tänker på att de fyller sin funktion och allt ska hålla för maskindisk.
Instagram:@bruksgodset872
Linnea Öberg, Design andra bullar
Jag minns från tidiga skolår att jag tyckte om att forma saker som det går att hålla i. Jag gör en hel del bruksgods där det kan vara krävande att göra serier så jag gillar att få skaka loss och göra helt andra saker också. I dag har jag min egen verkstad och kurslokal hemma på gården.
Bilden: Ljusstaken Molnbär är en tolkning av mönstret i tapeten med samma namn som jag också har designat. Ljusstaken är gjuten med flytlera i en gipsform som suger fukten ur leran. Det är en ny teknik för mig och jag gillar att det finns så många tekniker, du blir aldrig fullärd. Det här är en enkel form men ändå komplicerad, det är lätt att den slår sig och blir sned när den torkar.
Instagram: @designandrabullar
Angelica Spets, Formspets
Jag började gå kurser när vi bodde i Holland, det blev som en drog jag inte kunde vara utan. Nu 18 år senare har jag eget företag och egen verkstad sedan några år tillbaka, där jag arbetar och ger kurser.
Bilden: Jag kallar den här krukan för Big Joe som en flirt med att keramik ofta ses som en kvinnogrej medan många kända keramiker är män. Det är en stor pjäs av stengodslera som jag drejat i två delar och sedan satt ihop. Mönstret är karvat och insidan är glaserad. För att göra stora pjäser krävs mycket lera och det gäller att det håller ihop när delarna ska sammanfogas och att den torkar långsamt så att inte den osynliga skarven spricker.
Instagram: @formspets
Marlene Jonasson Bolstad, Höga Kusten Keramik
I alla år har jag varit fascinerad av hantverk och keramik. Jag ville skapa något själv och gick en kurs där jag direkt kände att det var min grej. Det kommer hela tiden nya idéer som jag vill testa och nu gör jag det i min enskilda firma vid sidan av min anställning.
Bilden: Jag har en förkärlek till renmotiv och ville skapa något som jag inte sett tidigare. Lampan har jag tummat fram och mönstret är utskuret. I det här fallet fick jag vara extra noga med att hålet fick rätt storlek för upphängningen med tanke på att leran krymper i processen.
Instagram: @highcoastceramics
Ida Arnkvist, keramiker och konstnär
Redan när jag gick estet fastnade jag för leran. Jag bytte till bygg där jag skulpterade med fix och spackel när det fanns tid över. Efter folkhögskola sökte jag Konstfack där jag gick i tre år. Det jag gillar mest med leran är att få pillra och skulptera men jag drejar även bruksföremål och ger kurser via ett studieförbund.
Bilden: Det här representerar mitt konstnärskap, jag ville utforska vad lera och kropp i samspel kan skapa. Jag använde stengodslera, skulpterade direkt på naken hud och använde lite svart akrylfärg. Det blev ett temporärt konstverk.
Instagram: @idaarnkvist