Lisa Ullén bor sedan många år i Stockholm men det var under sin uppväxt här i Örnsköldsvik som hon lade grunden till sitt liv som musiker. Musikhuset blev som ett andra hem för henne och hon poängterar betydelsen som den kommunala musikskolan – numera Kulturskolan – hade för henne.
– Alla barn gick på musikskolan, det var en naturlig del och jag fastnade för musiken. Jag började spela mandolin för Jaak Allmere och jag spelade faktiskt piano innan jag kom till musikskolan, säger Lisa och berättar att hon följde med sin bästa kompis till pianolektionen.
– Kulturskolan är till för alla att lära sig ett instrument, om man vill. Musik är också ett språk och vi har musiken runt omkring oss hela tiden, i filmer och i spel. Man behöver inte gå på en exklusiv konsert för att uppleva musik. Jag tycker att det är jätteviktigt med kulturskolan, den är som en allmänbildning som allt annat. När man spelar med andra genererar det så många positiva effekter. Man lyssnar, följs åt, leder – man lär sig så mycket gratis i den processen. Här finns även den sociala biten, precis som det är med lagidrott.
Föreningen Musikhuset betydde också mycket för Lisas utveckling inom musiken, där hängde hon ofta för att spela, hjälpa till vid konserter och självklart lyssna.
– Jag gick på alla spelningar, och jag stod ofta och gjorde mackor. Det var allt från Nationalteatern till jazzgruppen Opposite Corner från Göteborg. Det arrangerades många konserter genom Rikskonserter, som tyvärr inte finns längre.
Musiken förde henne till Stockholm och Kungliga Musikhögskolan där hon studerade klassiskt piano för att så småningom börja intressera sig för frijazz och improvisation. Flera av Lisa Ulléns utgivna skivor har uppmärksammats stort, även utomlands, och 2018 tilldelades hon den prestigefyllda utmärkelsen Jazzkatten av Sveriges Radio P2 för årets kompositör efter att ha gett ut ”Sekvenser och Lager” med Motståndsorkestern och trippel-CD:n ”Piano Works”.
– Jag blev väldigt, väldigt glad, hedrad och stolt. För mig var det som en sorts härlig bekräftelse, det är alltid roligt att få en ”klapp på axeln” för det man gör, det ger energi och att man orkar lite till.
Vi träffar Lisa i hennes lägenhet i Stockholm, ett stenkast från Zinkensdamms idrottsplats, och under fotograferingen vid flygeln bjuder hon på ett mycket vackert improvisationsstycke baserat på en komposition av Bach. Och det är just improvisationen som ligger henne varmt om hjärtat.
– Att komponera är att stanna upp tiden, att improvisera är att komponera i nuet. I komponerandet kan du ändra och gå tillbaka, det kan du inte när du improviserar, förklarar Lisa och berättar vad som händer när hon sätter sig vid pianot på scen, ensam eller tillsammans med andra, för att improvisera.
– För att det ska nå ut till publiken måste jag vara i nuet, fokuserad. Man måste ha stora öron och kanske inte hela tiden spela själv, det gäller också att lyssna till de andra – som en dialog när man pratar med varandra. Den bästa improvisationen är när alla lyfter varandra, alla briljerar och alla blir bättre.
– Improvisation är ett otroligt känsligt sätt att skapa musik på. Det är utmanande, man är väldigt utsatt och det är klart att man blir nervös. Det är ingen barnlek att leverera 190 procent på scen. Men det finns förstås värre saker här i livet att vara mer rädd för.
Som exempelvis en pandemi som under lång tid sätter stopp för allt vad livemusik heter.
– Musik är ju det bästa som finns, och den publik som brukar gå på konserter ofta har förstås haft jobbigt under pandemin. Men nu har jag mycket på gång, från att allt varit nedstängt ska alla uppskjutna projekt nu genomföras under vintern och våren är det tänkt.
Under hösten släppte Lisa Ullén albumet ”step up a second” tillsammans med saxofonisten Anna Högberg och nio andra musiker, bland andra pianisten Sten Sandell. Ihop med Sandell, klassad som en av Europas främsta ljudkonstnärer och improvisationsmusiker, gav hon också ut plattan ”Double Music!” som fått stor uppmärksamhet.
– Vi har ett lyssnande och en förståelse för varandras musik, säger Lisa, som också har spelat in en skiva med en klassisk ensemble som spelar nyskriven konstmusik.
Reading Music, där Lisa spelar tillsammans med saxofonisten och klarinettisten Johan Arrias samt slagverkaren Henrik Olsson, är även på gång med en skiva och en turné. Dessutom väntar releasekonsert på anrika jazzklubben Fasching i Stockholm nu till veckan, 25 januari, för skivan ”Space” där Lisa spelar med kontrabasisten Elsa Bergman och trummisen Anna Lund, samt gästartisterna Lisen Rylander Löve, tenorsax, och David Stackenäs, gitarr.
– Det blir jätteroligt. Vi spelade in under pandemin och skivan ska nu ges ut på det amerikanska skivbolaget Relative Pitch.
Här i Örnsköldsvik, där Lisa växte upp och startade sin musikaliska resa, är det minst sagt sällsynt med speltillfällen för henne. Hon är med i konstprojektet Blånagla och spelar då i Orrviken på somrarna, men vill man se hennes konsert ”Space” får man bege sig till Umeå 10 februari.
– Det är många projekt och konserter som har varit inställda och framskjutna på grund av pandemin som nu ska genomföras och det känns väldigt kul att allt kommer igång igen. Men vi får ta det lite försiktigt, vi vet ju inte vad som händer. Jag har i alla fall tilltro, jag är positivt lagd.