Nyheter/Reportage

Priset för tystnaden

Om Svenska Akademien, övergrepp och tystnadskultur når dokumentärserien "The Prize of Silence" snart en stor internationell publik.
– Priset för tystnaden tror jag är att förlora sig själv, säger Sara Newihl från Långviksmon.

I 20 års tid har Sara Newihl, född och uppväxt i Långviksmon och numera stockholmsbo, jobbat med tv. Efter studier på journalisthögskolan i Sundsvall fick en praktikplats på Nordisk Film henne att överge sina skribentdrömmar och i stället satsa på ljud och bild. På sitt cv har hon därefter hunnit samla serier som Spårlöst försvunnen, Saknad, Sofias Änglar och Sommar med Ernst.
Karriären efter avslutat gymnasium i Örnsköldsvik började dock med ett sabbatsår. 
– Jag trivdes så bra i min boxningsklubb och ville satsa vidare. Boxning är så mycket mer än en sport, någonstans lär du dig att lita på dig själv vilket är en bra övning för livet i stort. Den kommer också med mycket spänning, jag gillar att utsätta mig för saker jag blir lite nervös över, säger Sara.
Egenskaper som visat sig passa utmärkt för att frilansa inom tv-branschen och ständigt tackla nya ämnen och uppgifter. Numera ligger dokumentärer henne extra varmt om hjärtat; tidigare har hon exempelvis medverkat i "Vargattacken" och "Gryningspyromanen". Den Viaplay-produktion hon nu är aktuell med släpps snart internationellt i såväl USA som i de nordiska och baltiska länderna.

I "The Prize of Silence" med svensk premiär 5 december avhandlas händelserna kring "kulturprofilen" Jean Claude Arnault – tidigare gift med Svenska Akademien-ledamoten Katarina Frostenson och senare dömd för våldtäkt samt utredd för övergrepp – parallellt med krisen i Svenska Akademien vilken ledde till att Nobelpriset i litteratur 2018 sköts upp. I den ansvarar Sara för inspelningsmanus, frågeställningar och klippning.
– Jag gillar att vara med från start till mål, då kan man påverka i båda ändarna. Vi intervjuade 72 personer, så materialet var stort. Klippningen är en central del i att mejsla fram en historia och det blir en viss utmaning när fyra avsnitt ska bära fram en välbalanserad berättelse som återspeglar verkligheten rättvist. Arbetet har varit givande; det handlar om ett otroligt viktigt ämne och förhoppningen är att dokumentären kan bidra till något.
Under inspelningarna säger sig Sara ha fått en insikt i hur det fungerar på insidan av en ingrodd tystnadskultur och hur lätt den uppstår.
– Svenska Akademien har så klart sitt ansvar i det här, med sin makt och under vars namn Arnault kunnat verka. Men det handlar också om en zon av människor som såg detta olämpliga beteende men valde att inte reagera för att inte stöta sig. Just den biten är mer igenkänningsbar för oss vanliga dödliga som inte är med i akademien; alla kan relatera till att något inte känns bra i magen och att vi bortförklarar det med att "det rör inte mig". Saker som gör att sånt här får fäste.

I Sverige är skeendena kring kulturprofilen och Svenska Akademien väl dokumenterade. I serien tillkommer dock ytterligare en nyans, menar Sara.
– Det som främst blir nytt är efterspelet, att det fortfarande ligger en tystnad kring akademien och hur de beter sig i frågan. De svarade på en del frågor men gick inte på djupet om sin upplevelse kring krisen. Historien är känd men många av de vi kontaktade, både de som utsattes för övergreppen och andra, uttryckte att den inte var färdig. Att den fortfarande behöver berättas. De valde att ställa upp för att påminna om den, så att något liknande inte händer igen.
Förutom att belysa utvecklingarna i sig vill Sara att dokumentären även ska få tittarna att förstå hur en tystnadskultur fungerar. 
– Den fick råda så otroligt länge. Om en tittare känner igen mekanismerna och får mod att själv våga bryta en tystnadskultur, då är det värt allting. 
Efter Metoo har Sara sett en förändring, inte minst i sin egen bransch. Men det finns mer att göra.
– Det har absolut blivit en skillnad, inte minst i hur vi uppmuntras att prata om det och fått kanaler att vända oss till på arbetsplatsen; uttalade, neutrala personer som man kan gå till på en produktion i stället för den närmaste chefen. Vi fortsätter alla att lära oss det här, hur vi ska hantera det som under årtionden varit "jaja, släpp det nu" och viftats åt sidan. Men att vända hela skutan så att alla tar det på allvar tror jag tar lång tid, därför är det viktigt att fortsätta belysa ämnet så att det inte faller i glömska. För att det ska sitta i ryggmärgen krävs hela tiden ett aktivt arbete. Förhoppningen är att våra barn får det bättre.
Vad är priset för tystnaden?
– Priset för tystnaden tror jag är att förlora sig själv. Flera intervjuade sa att de hade burit på det här länge, vilket berövat dem en del av deras person. En sa att sanningen gör dig fri. Så fort hon hade berättat, kände hon sig fri.
Hur har serien mottagits i Sverige?
– Vi har fått otroligt fin respons från både medverkande och tittare. Folk framhäver en förskräckelse över att något sånt här kan ske. Samtidigt en tacksamhet att det pratas om det. Även utländska recensioner har varit väldigt positiva, många känner ju inte alls till den här historien mer än ytligt.
Hur är känslan nu när den är klar?
– Jag är jättenöjd men också väldigt trött. Vi startade i januari i år och jobbade fram till fem dagar innan sändning. Man går på adrenalin in i det sista och då blir det tomt efteråt, en liten bluesperiod tills nästa projekt. Jag har några förfrågningar – att jobba dokumentärt igen vore kul. En dröm har alltid varit att göra en boxningsdokumentär, där finns det väldigt många fängslande ingredienser. Det är spännande med folk som dedikerar sitt allt, då står ofta mycket på spel och man kastas mellan himmel och helvete. Med det kommer dramaturgin gratis. 

Sara Newihl
Ålder: 43
Familj: Gift med Mikael Newihl (Sara hette tidigare Lindström), barnen Wilhelm och George.
Bor: Gustavsberg.
Gör i jul: Vi firar hemma i Ö-vik med mamma, pappa och syster med familj. Då ska jag försöka träffa så många jag kan, vänner och min gamla tränare Rune Norgren från min boxningsklubb ÖSK Boxning. Jag försöker åka upp så mycket jag kan, jag älskar att vara hemma och andas Norrlandsluft.

Saras tips på dokumentärer
When we were kings
Har sett många dokumentärer om Muhammad Ali, men den här går verkligen in under huden. Handlar om en enda match, The Rumble in the Jungle. Magiskt berättad.
Undergångssekten: Massakern i Waco
Har alltid fascinerats av sekter och mekanismerna bakom, den här dokumentären innehåller väldigt mycket autentiskt arkivmaterial som skapar närhet till ämnet. Lika delar fascinerande och obehagligt.
Paradiset
En underbar film om ett gift äldre norrländskt par som inte kan komma överens när de ska tapetsera. Ljuvlig!

Publicerat