Du är här

2021-11-26 - Musik

Veckans platta & vinylklassiker

Martin Sjöstedt Walk Tall & Rory Gallagher

Veckans platta
Martin Sjöstedt Walk Tall ”Vol. 1”

(Sjöstedtjazz)

Förra hösten, då ett fönster öppnades under en kort tid för musikarrangemang med begränsat antal i publiken, kunde vi få njuta av Martin Sjöstedt och hans projekt Walk Tall i Blueskällarn hos Perdido Jazz & Blues. När pandemin sedan återigen satte stopp för alla livekonserter bestämde sig Sjöstedt för att i januari 2021 spela in det här albumet live – utan publik – i sin hemstad Uppsala, på jazzbaren Katalin där Walk Tall för övrigt hade sin debutspelning. Det fåtal i publiken som upp-levde Walk Tall hos Perdido minns säker hur fantastiskt bra det var, och nu finns alltså detta på såväl cd som vinyl. Albumet går också att ladda ned på bandcamp.com men däremot har Sjöstedt valt bort streamingtjänster som Spotify och andra.
Martin Sjöstedt hanterar kontrabas, piano och saxofon men i Walk Tall är det basen som gäller. Till gruppen har han handplockat Karl Olandersson, trumpet, Per Ruskträsk Johansson, saxofon, Moussa Fadera, trummor, och unge Leo Lindberg på piano och Hammondorgel. Resultatet är ett oerhört tajt band som sprudlar av spelglädje. Här finns Dizzy Gillespies ”Con Alma”, Roy Hargroves ”Soppin’ the Biscuit” samt två låtar av Thelonious Monk: ”Evidence” och klassikern ”'Round Midnight” – samt fyra original av Sjöstedt själv. Bara att luta sig tillbaka och njuta, och minnas fredagskvällen i oktober 2020 i Blueskällarn på Bruksgården.

Vinylklassikern
Rory Gallagher ”Deuce”

Söndag 28 november är det på dagen 50 år sedan den irländske gitarristen Rory Gallagher släppte sitt andra soloalbum, bara ett halvår efter den självbetitlade solodebuten sedan han upplöst sitt tidigare band Taste. När han skulle bilda sin nya trio och sökte nya medmusiker provspelade både Noel Redding och Mitch Mitchell som tidigare ingick i Jimi Hendrix Experience – men Gallagher valde i stället att satsa på Gerry McAvoy och Wilgar Campbell från Belfast. McAvoy hade för övrigt inte hunnit fylla 19 år när det här albumet släpptes, Rory Gallagher var själv 23.
På ”Deuce” var Gallagher ute efter att hitta en livekänsla i inspelningarna, kanske inte så konstigt eftersom han redan från unga år var känd som ett riktigt energiknippe på scen. För att skapa den känslan även på studioinspelningarna valde Gallagher att spela in alldeles före eller efter ett liveframträdande.
Gallagher var en gudabenådad gitarrist och även munspelare, en skicklig låtskrivare och därtill en kompetent sångare – men han glöms ofta bort när man talar om världens främsta gitarrister, där han absolut hör hemma. ”Used to be”, ”In your town” med ylande slide-gitarr, bluesen ”Should’ve learnt my lesson” och ”There’s a light” är några av höjdpunkterna på ”Deuce”. Rory Gallagher dog 1995, bara 47 år gammal, i komplikationer efter en levertransplantation. Även trummisen Wilgar Campbell dog ung, 43 år.

Dela med dig av denna artikel på: