Veckans platta
SWR Big Band, Magnus Lindgren, John Beasley ”Bird Lives”
(ACT Music)
29 augusti 2000 var det 100 år sedan Charlie ”Bird” Parker föddes och tanken var att detta skulle firas stort på Hollywood Bowl i Los Angeles med John Beasleys MONK’estra Big Band och tyska SWR Big Band. Detta jätteevenemang satte dock pandemin stopp för, men i stället kunde det här albumet spelas in i Stuttgart, där SWR Big Band hör hemma – samtidigt blev det möjligt att koppla in saxofonisten, flöjtisten och arrangören Magnus Lindgren. En av Sveriges absolut främsta jazzmusiker, som vi haft förmånen att se här hos Perdido Jazz & Blues flera gånger.
Storbandet har förstärkts med en stråksektion på tio personer och för att ge extra tyngd till denna Parker-hyllning plockade man in inte mindre än fem gästsaxofonister, av högsta klass. Chris Potter briljerar på öppningsspåret ”Cherokee/Koko”, Tia Fuller är cool i Gershwins klassiker ”Summertime”, Joe Lovanos tenorsax svävar fram i ”I’ll Remember April”, Miguel Zenon ger ”Donna Lee” en touch av latino och Charles McPherson är hur elegant som helst med sin altsax i ”Laura”. Däremellan hör vi Magnus Lindgren på tenorsax i ”Scrapple from the Apple/Ah Leu Cha” och på tvärflöjt i ”Confirmation” och ”Overture to Bird”.
Fem av de åtta inspelningarna har Magnus Lindgren och John Beasley arrangerat tillsammans och resultatet är en storbandsplatta med extra allt från ett band och gästsolister i den absoluta världstoppen. Detta är oerhört bra.
Vinylklssikern
Sly & the Family Stone ”There’s a Riot Goin’ On”
50-årsjubileum för femte albumet av Sly & the Family Stone, den amerikanska soul/funk- gruppen som bildades 1966 av multiinstrumentalisten Sly Stone, eller Sylvester Stewart som han egentligen heter. Bandet var sommaren 1969 ett av de allra största och var förstås givna som en av huvudakterna på legendariska Woodstockfestivalen. När ”There’s a Riot Goin’ On” släpptes i november 1971 var bandet inne i en kris och inspelningarna kantades av slitningar. Faktum är att albumet var resultatet av oändliga inspelningssessioner och mängder av pålägg. Sly Stone spelade in det mesta på egen hand och enligt uppgift var han ständigt hög på kokain, något som också ledde till att bandet så småningom splittrades.
Men trots att Sly Stone var i ett själsligt kaos lyckades han åstadkomma ett album i toppklass, med riktig tungviktarfunk, fylld av wah-wah-gitarr, sköna basgångar och ett varmt elpianosound signerat Billy Preston. Sly Stones syskon Rosie och Freddie ska förstås också äras för sin del i bandet, och framgångarna med det här albumet. Likaså saxofonisten Jerry Martini, trumpetaren Cynthia Robinson och basisten Larry Graham. Albumet toppade både Billboards pop- och soullista och den stora hiten blev förstås ”Family Affair” som Rolling Stone i år rankade som nummer 57 på deras lista av de 500 bästa låtarna någonsin. Mot alla odds lever Sly Stone än idag, 78 år gammal