Samhälle

"Det är som att sopsortera"

Som ett av de första företagen bjöd nyligen Nordemans Jern in Kvinnojouren att föreläsa med nytt undervisningsmaterial.
– Fler borde göra likadant, säger vd:n Roger Öberg.

Vad är våld och hur kan vi bryta negativa normer? När Kvinnojouren i Örnsköldsvik fram till våren nu erbjuder sig att föreläsa i ämnet är Nordemans Jern ett av företagen som nappat. I filialen i Bredbyn sitter denna onsdagsmorgon därför Frida Söderlind, Alva Karlström, Frida Lundqvist och Kennet Häggström vid personalrumsbordet och lyssnar när Gillian Johansson och Marie Lindgren går igenom vad som definierar våld.
– Våld är varje handling riktad mot en annan person som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller att avstå något personen vill göra, läser Gillian högt och bläddrar fram statistik på den neddragna skärmduken.
Bilder och siffror berättar om normer som tar sin början i omklädningsrum, ärvs av föräldrar och påverkar hela liv. Om en eskalerande våldstrappa vars sista steg innefattar misshandel och slutligen mord. Om att mäns våld mot kvinnor och flickor är Sveriges största samhällsproblem, trots att landet är ett av världens mest jämställda.
Att få till en förändring är svårt. Många räds att hamna utanför och låter jargonger fortgå.
– Det är när något blir kontinuerligt som det blir farligt. Förlöjliganden, påförande av skuld och skam, att spela ut grupper mot varandra. Vilka lösningar finns för det, säger Gillian och svarar snabbt själv:
– Lägg tillbaka skulden där den hör hemma. Och det viktigaste: ifrågasätt och säg ifrån.
45 minuter senare tänds rummet upp och deltagarna samtalar en stund.
– Det händer mycket man inte tänker på, fler borde lyssna på det här, säger Frida. Om det håller vd:n Roger Öberg med om.
– Det här är frågor som verkligen skär i en. Att så många inte är medveten om beteenden har jag jäkligt svårt att acceptera, det måste medvetandegöras för allt och alla.
Nordemans Jern vann även en välgörenhetsauktion i somras där pengarna gick till Kvinnojouren, ni verkar brinna för detta?
– Ja, eftersom behovet av vad Kvinno-jouren gör är stort, det märker jag när jag pratar med vänner som kan säga "vadå, det är inte så vanligt". Förändring sker inte förrän alla förstår problemet, jag kan tänka mig att de som lever i dessa situationer har svårt att ta sig ur eller tror sig vara ensamma om det. 
Gillian Johansson jämför förändringsarbetet med att sopsortera.
– I början tyckte alla att det var jobbigt. Skulle det gå att lösa, var skulle man lägga metallen och så vidare. Nu gör vi det automatiskt. Det lilla du källsorterar bidrar till en bättre värld och det är samma med våldet. Att säga att saker inte är okej, att knacka på hos grannen, att larma.

Länkar
Publicerat