Veckans platta
Daniel García Trio ”Vía de la Plata”
(ACT)
Andra albumet hos ACT för den spanska pianisten Daniel García och hans eminenta trio, med kubanerna Reinier ”El Negrón” Elizarde på kontrabas och Michael Oliviera, trummor. Daniel García växte upp i Salamanca, en av de viktigaste städerna efter den gamla romerska handelsvägen Vía de la Plata som fått ge namn till titelspåret på plattan. På den låten, och två andra, gästspelar israeliska klarinettisten Anat Cohen som gör sitt första framträdande hos ACT. Vintern 2016 kunde vi för övrigt se henne här i Örnsköldsvik hos Perdido Jazz & Blues när hon kom med egen kvartett.
Trumpetaren Ibrahim Maalouf, uppvuxen i Beirut, gästar också på två spår – bland annat på ”The Silk Road” – liksom den spanske gitarristen Gerardo Núñez som även bidrar med avslutande låten ”Calima” med briljant flamencogitarr. Likt Calima, vinden som för med sig sand från Sahara, den viktiga Sidenvägen mellan Kina och Europa via Centralasien, samt Silvervägen, Vía de la Plata, väver Daniel García samman influenser från många olika håll – och resultatet är fullständigt lysande.
Precis som på förra albumet ”Travesuras” plockar García med en låt av gitarrfenomenet Paco de Lucía (1947-2014). Den här gången har han valt ”Volar” från Pacos album ”Cositas Buenas” 2004. Övriga kompositioner är Garcías egna. I mitt tycke en av de bästa utgivningarna från ACT i år, vilket innebär absolut högsta världsklass.
Vinylklassikern
Focus ”Moving Waves”
Joddling hör inte till vanligheterna inom rockvärlden men när det holländska progressiva rockbandet Focus för 50 år sedan släppte sitt andra studioalbum så joddlar keyboardisten, flöjtisten och sångaren Thijs van Leer på inledande ”Hocus Pocus” – en låt som kom att bli en av bandets allra största framgångar. En rivig rocklåt med tuffa riff och solon av gitarristen Jan Akkerman, men det är förstås Thijs van Leers insats som dominerar, inte bara för joddlandet. Han ger sig iväg mycket högt upp i röstregistret och bjuder på tungvrickande scat singing, ett fräsande tvärflöjtssolo samt vissling och hysteriskt skratt – allt uppblandat med en rad trumsolon av Pierre van der Linden, som anslutit till Focus efter debutalbumet sedan Akkerman övertalat van Leers att sparka originaltrummisen Hans Cleuver så att han kunde plocka in sin kompis från bandet Brainbox. I samma veva fick även basisten Martin Dresden lämna Focus och in kom Cyril Havermans.
Hela B-sidan upptas av den mer än 22 minuter långa sviten ”Eruption” i 15 delar, en sorts rocktolkning av den italienske 1500-talskompositören Jacopo Peris opera Euridice. Moving Waves nådde som bäst andra plats på albumlistan i Storbritannien, fjärde plats hemma i Holland och åttonde plats på Billboard 200 i USA – en imponerande framgång med tanke på att det rör sig om progressiv rock med stundtals dragning åt klassisk musik.