Hallå där...

Du har guidat i Grundsunda sedan 2017, hur mycket finns att berätta om där?
– Väldigt mycket. Jag letar hela tiden berättelser på länsmuséet, bibliotek med mikrofilmer och får dem från släkten. Man får gå igenom enorma mängder för att hitta små, små historier. Ibland knuffar en ny ut en annan eller kompletteras med ny fakta. Jag försöker hålla mig kring historier som utspelar sig i närheten av Vallen där kyrkan ligger, att uppleva på plats. Men det finns fler, just nu skriver jag på en bok med historier från socknar och byar kring både Grundsunda, Arnäs och Själevad.
Du är själv född i Utås, har du någon favorithistoria från Grundsunda? 
– Ja, om ett tragiskt levnadsöde 1919 då man fiskade i Mörnvika (Malmviken), en vik norr om Fanbyn. Som barn hade min då åttaårige farfar Albin och hans syskon kikare för att titta på båtarna som åkte ut, alla kände till alla. Men sist ut åkte en svart båt ingen kände igen. Det visade sig vara ett varsel, Grundströms båt kom aldrig tillbaka. Den kikaren visar jag upp för besökarna som en länk mellan dåtid och nutid, det är inte många historier som kan det.
Hur mycket spökvandrar du i höst?
– Jag brukar ta emot runt 35 personer varje gång, av väldigt blandade åldrar. Det är väldigt kul och en bra inkörsport för att få upp ögonen för lokalhistoria. Jag brukar säga att spök- och historier kan särskrivas. Det blir Arnäs i november och även mer från Grundsunda. Exakt när vet jag inte just nu, vi får se hur tidigt vintern lägger sig.