Veckans platta
Adam Forkelid ”1st Movement”
(Prophone)
Allt föll på plats och en tydlig väg öppnades för oss. Så beskriver pianisten Adam Forkelid känslan när han för första gången spelade tillsammans med sina medmusiker i sitt nya band. Och att det skulle fungera från första stund med dessa herrar var väl ingen större överraskning. Basisten Niklas Fernqvist hör till de mest eftertraktade i jazz-Sverige och har kunnat höras tillsammans med bland annat Isabella Lundgren, Lisa Nilsson, Edda Magnason, Vivian Buczek och Joel Lyssarides. Trummisen Daniel Fredriksson är lika eftertraktad och har meriter från bland annat Ludvig Berghe Trio, Jonas Kullhammar, Nina Ramsby och senast på Bo Sundströms ”Det kanske händer”. Lägg därtill en gitarrist i världsklass, det Carl Mörner Ringström inte kan spela är inte värt att lyssna till. Hör bara hans fantastiska jazzrocksolo på ”Gnossienne” – ett stycke som Forkelid tillägnat den franske kompositören Erik Satie.
Han hyllar även andra förebilder på albumet, ”Nocturnal” tillägnas Frédéric Chopin och ”The Beat” är dedikerad till Chick Corea – utan honom hade Adam Forkelid aldrig börjat spela hävdar han. Ingen dum idol att ha som pianist, och Forkelid har ända sedan debutalbumet ”Cirkel” 2005 visat att han hör hemma bland de allra främsta i landet. Här bevisar Forkelid att han också är en kompositör av rang, åtta spännande och varierande stycken som gör att man bara vill ha mer.
Vinylklassikern
The Police ”Ghost in the Machine”
Bara fem studioalbum fick vi från The Police, det vill säga gitarristen Andy Summers, trummisen Stewart Copeland och basisten/sångaren Sting, eller Gordon Sumner som han egentligen heter. ”Ghost in the Machine” blev deras fjärde album och släpptes på Stings 30-årsdag, 2 oktober 1981. Sting har nyss fyllt 70 och det är således 40 år sedan den här plattan kom ut.
En viss skillnad kan märkas jämfört med de tre tidigare plattorna ”Outlandos d’Amour" (1978), ”Regatta de Blanc” (1979) och ”Zenyatta Mondatta” (1980). Ljudteknikern och medproducenten Nigel Gray hade ersatts av Hugh Padgham, vars meritlista är en jättelång och fruktansvärt imponerande läsning. Bland annat låg han bakom ett nytt sound för trummorna som han använt på skivor med exempelvis Peter Gabriel och Phil Collins. På den här plattan använde The Police också keyboards i en betydligt högre utsträckning än tidigare, och alla tre musikerna bidrog. Dessutom spelar Sting saxofon.
”Invisible Sun” beskriver oroligheterna på Nordirland och blev en hit hemma i Storbritannien när den släpptes innan albumet. Men det var förstås ”Every little thing she does is magic” som blev den stora hiten med en förstaplacering i Storbritannien i november. Albumet kom också att toppa listan på hemmaplan, liksom i Frankrike, Nederländerna, Kanada och Australien. I USA nådde den andraplatsen på Billboard 200. En mycket stark platta med elva riktigt bra låtar.