I hallen hänger en liten tavla med ett svartvitt motiv föreställande en stor folksamling. Fotograferade för över hundra år sedan står de – medlemmar och söndagsskolebarn i dåvarande baptistförsamling – framför entrén till Dombäcks kapell byggt 1882.
Ommålade och upputsade lyser dess väggar i dag lika vita som då. Inuti huset har dock mycket förändrats sedan Lotta och Mathias Edlund för sex år sedan tog över som nya ägare.
Nu har de hunnit bo in sig rejält.
– Jag var barn- och ungdomsledare i Husums pingstförsamling som fått ärva kapellet och åkte hit för att jag var nyfiken. Det hade stått tomt i tio år, att det bara skulle förfalla kände jag var dumt – och framför allt såg jag de höga, fina fönstren, säger Lotta som då var 24 år, nygift med Mathias och på jakt efter hus.
Samma år, 2015, slog paret till och lämnades med nycklarna till ett kapell komplett med kyrkbänkar, tramporgel och altare från vilken det hållits otaliga gudstjänster av de pastorer som under åren huserat på ovan- våningen. Till Lottas förtjusning följde även inventarier som porslin, stolar och under- visningsmaterial från den gamla söndagsskolan med.
– Det är kul att huset har en sådan lång historia, det har hänt så mycket under åren. Att behålla gamla prylar och detaljer från olika tidsperioder känns viktigt för mig. Det blir personligt och ger en själ till huset, säger Lotta som gärna handlar möbler och prylar på loppis och auktion.
Boytan på 280 kvadratmeter består av ovanvåningens 2,5 rum, entréplanens hall och kök, en snart färdigställd tvättstuga samt en groventré där trappan leder ned till en hittills helt orenoverad källare. Men det är den rymliga och väl upplysta kyrksalen, placerad till vänster och numera vardagsrum, som gör Lotta och Mathias hem till något alldeles extra.
Här har golvet slipats och väggarna – fyra meter höga – målats vita på nytt samtidigt som originalmålningarna med sina bibelcitat bevarats. Altaret har förlängts och en hylla avgränsar nu mot sällskapsdelen där kyrkbänkarna plockats bort. I hörnet har ett lekrum för barnen Greta och Edvard kommit till och den lilla bassängen för vuxendop har förvandlats till matkällare komplett med lucka.
– Vi var unga när vi köpte och kände inga begränsningar, visst förstod vi att det skulle bli mycket jobb men lite naivt tänkte vi att det inte behövdes göras så mycket. För att ha stått tomt så länge var allt ändå väldigt fint underhållet. Vi har renoverat allt själva, både jag och Mathias har med oss en grundkunskap hemifrån. Samtidigt har vi lärt oss otroligt mycket längs vägen – skulle vi börja om hade saker blivit helt annorlunda.
Vardagsrummet färdigställdes för två år sedan. Först därefter, berättar Lotta, kändes huset som ett hem som bara var deras. Än i dag dyker det dock upp andra besökare.
– Efter att vi flyttade in har folk hört av sig och knackat på. Oftast för att de gått söndagsskolan här och vill titta. Det känns som en liten skyldighet när man tar över något sådant här att det ska vara fler till del, många har haft att göra med kapellet. Så vi tänker fortsätta låta det vara så, jag stänger inte dörren.
Det kyrkliga arvet betyder också mycket för Lotta och Mathias som båda är kristna.
– Egentligen kopplar jag inte Gud och min tro till en byggnad. Men vi ser något fint i att huset varit ett kapell. Det har betts många böner här – det känns jättefint. Många säger att det är en speciell känsla här inne, något med atmosfären. Den är positiv, säger Lotta.
Med varsin stor släkt är huset också fortfarande, precis som tidigare, ofta full av liv. Middagarna med familj och vänner är många och Lotta och Mathias stortrivs. Även om det ännu väntar en hel del renovering.
– Vi får ofta frågan när vi är klara. Att bli det är så klart ett mål, men att bygga och dekorera huset har vi som ett intresse. Vi kommer nog alltid att greja och hålla på.