Näringsliv

I Bergakungens sal

Det är nära till hands att börja nynna på Edvard Griegs berömda komposition ”I Bergakungens sal” när man kliver in i Oljeberget i Järved. Ett krigssäkert lagringsutrymme som är betydligt större än man kan tänka sig.

Bergsknallen efter Järvedsleden, ovanför de stora oljecisternerna längst bort på Sjögatan, har under flera decennier gått under namnet Oljeberget. Samma namn som den från Bibeln välkända åsen öster om Jerusalem.
Nu var just den platsen namngiven efter den rika förekomsten av olivträd, som gav livsviktig olivolja. Berget strax väster om Järved har däremot fått sitt namn av olja som används till drivmedel – här inne ligger nämligen ett enormt lager, med en total kapacitet på över 30 000 kubikmeter.

Som uppvuxen i Järved befann sig undertecknad ofta på Oljeberget och i den omgivande skogen. En tung järndörr bakom ett låst stängsel uppe på bergsknallen satte förstås fantasin i rörelse och ganska snart lärde jag mig att berget innehöll olja. Men inte förrän nu, mer än 50 år senare, har jag fått ta mig in i berget.

Från ingången längst bort på Sjögatan tar vi oss via en rad gångar fram till en lång tunnel där det finns tio cisterner, fem på varje sida. En mindre avstickare leder till ytterligare tre cisterner.
Själva cisternerna går inte att se, de svetsades ihop på plats inne i de utsprängda bergrummen och det enda som syns nu är runda hål i väggar av betong, och en massa rör som leder in och ut.

– Det var lite tokigt gjort, säger hamnchef Mikael Johansson, Örnsköldsviks Hamn och Logistik AB, när han visar oss runt och förklarar hur allt byggdes.
– Man svetsade cisternerna inne i berget och fyllde sedan på med sand mot bergväggen. Problemen uppstod när cisternerna började läcka, för man kunde ju inte se var det läckte. Man fick laborera sig fram med olika nivåer i cisternerna för att kunna hitta läckorna och reparera.

Bergrummet sprängdes ut på 1950-talet och hade främst ett militärt syfte. Kalla kriget och spänningarna mellan framförallt USA och Sovjetunionen var anledningen till att man ville bygga ett beredskapslager som kunde försvaras i händelser av oroligheter. Strax innanför de båda ingångarna till Oljeberget finns också bunkrar med små skyttegluggar.

Mikael Johansson visar oss en gammal liggare där alla besökare till bergsutrymmet skrev in sig med start 1957. 30/9 samma år var det uppenbarligen pressvisning av anläggningen och representanter från Örnsköldsviks Allehanda, Nya Norrland, Västernorrlands Allehanda, Nordsverige och TT har skrivit in sig i liggaren.

Nere på samma nivå som botten av cisternerna ligger också ett pumprum, med ett flertal pumpar, och från den här nivån – djupt nere i Oljeberget – leder en hiss och en järntrappa upp till ett övre plan. Hissen är av säkerhetsskäl avstängd så det blir till att ta sig de 112 trappstegen upp för den rostiga trappan.

Här uppe kommer man åt toppventilerna på cisternerna och här finns också den utgång som man ser när man passerar berget på Järvedsleden. Den tunga järndörren bakom stängslet som var så spännande när jag var liten.
Hade jag kunnat kika in i Oljeberget som tonåring skulle jag kanske spanat efter balrogen Durins Bane eller någon av dvärgarna från Tolkiens värld i Sagan om ringen. Oljeberget är nämligen, för oss här i Örnsköldsvik, så nära man kan komma den stora gruvan Khazad-Dûm i Midgård.

Nu går jag och fotografen mest omkring och imponeras av hur man kunnat skapa det här utrymmet, det är ofantliga massor sten som sprängts loss och forslats ut ur berget.

Anläggningen ägs idag av Oljeberget AB, ett dotterbolag till Örnsköldsviks Hamn och Logistik AB, men någon verksamhet har inte förekommit på flera år. Senaste bolag på plats var Sekab, men kanske är det en ny aktör på väg in.
– Det finns en intressent som har varit här och besiktat anläggningen några gånger, berättar Mikael Johansson. Men mer än så vill han inte avslöja.

Kanske är det Bergakungen själv som är ute efter en ny lya…

Publicerat