Veckans platta
Lisa Ullén/Anna Högberg ”step up a second” (disorder)
Pianisten Lisa Ullén, uppvuxen i Örnsköldsvik och som nyligen uruppförde sitt verk ”ett ögonblick” på Blånagla Artfest i Orrviken, har också släppt en liveplatta som spelades in på Fylkingen i Stockholm hösten 2019. ”step up a second” gjorde hon tillsammans med saxofonisten Anna Högberg, och de två samlade nio musiker kring sig för att uppföra det här unika verket.
Det drygt 33 minuter långa stycket startar med en intensiv krock mellan Anna Högbergs saxofon och Lisa Ulléns piano och så småningom kommer de många andra instrumenten in i bilden. Först mycket trevande, med en rad ljud som trippar och smyger fram. De elva musikerna är som olika mystiska varelser som aldrig tidigare mötts och som försöker förstå sig på vilka de andra är. Är de kanske farliga? Kan det vara nya vänskaper värda att upptäcka?
Långsamt ökar intensiteten och volymen för att utmynna i en imponerande ljud-matta, nio minuter in tycks jag höra något som Frank Zappa skulle ha kunnat göra live med någon av sina främsta konstellationer. Allt lugnar ned sig igen och den gemensamma musikkropp som bildats tycks lägga sig ned för att slumra. Ett intensivt pianoparti med både Lisa och Sten Sandell tar vid innan vi återigen hamnar i ett lugnt avsnitt som trevar sig fram med nyfikna små ljud ända fram till slutet. Nu undrar jag bara när Lisa Ullén ska få en egen konsert hemma i Örnsköldsvik?
Vinylklassikern
The Mothers ”Fillmore East – June 1971”
I augusti 1971, för 50 år sedan, släpptes det här livealbumet med musikgeniet Frank Zappa och hans band The Mothers of Invention. Plattan är en försmak av filmen 200 Motels som kom i slutet av oktober samma år. Nio av de tolv spåren handlar om att låta publiken få en sorts smygtitt bakom gardinerna hos ett turnerande rockband. Bland annat ingår ”The Mud Shark”, en story som bygger på en händelse 1969 där rockbandet Vanilla Fudge bodde på hotellet Seattle's Edgewater Inn. I vissa rum kunde gästerna fiska direkt från rummen och i den här bisarra berättelsen fångar medlemmarna i Vanilla Fudge, och även Led Zeppelins trummis John Bonham, en sorts haj. Händelsen, som även involverar en groupie, ska sedan ha spårat ut rejält. Flera låtar, bland andra ”What kind of girl do you think we are” och ”Do you like my new car?” handlar om några tjejer som blir förolämpade av att bandet hävdar att de är groupies.
Albumet visar upp den fantastiska förmåga Zappa och hans eminenta band, med bland andra multimusikern Ian Underwood, hade att kunna bjuda på såväl ekvilibristisk livemusik som humoristiska texter. Här väver de även in en cover på Turtles ”Happy Together”, inte så märkligt med tanke på att tre av dem – Howard Kaylan, Mark Volman och Jim Pons – kom till Mothers från just Turtles. En av de avslutande låtarna – ”Peaches en Regalia” – kommer från Zappas andra soloalbum Hot Rats (1969) och var vid den här tiden en av hans mest kända.