– Jag tror också att vi alla behöver påminnas om att lyssna bättre. Kanske lyssna lite längre än vad vi tror räcker. Både hus oss själva men också lyssna bättre på våra mewdmänniskor. Låtan handlar om känslan av att skrika men att ingen hör. Känslan av att vara eller känna sig ensam i ett brus. Inspirationen har jag tagit från min egen känsla som jag tror framförallt har utvecklats i och med pandemin, där isoleringen tärt oerhört på mig själv psykiskt, berättar Sara.