Elliot Jansson har precis gjort klart sin sista dag på högstadiet. Om några timmar väntar ett restaurangbesök med familjen för att fira det annalkande sommarlovet.
Men att däremellan lägga sig i häng- mattan och bara njuta av stunden? Glöm det. Elliot har fått en körning.
– Jag kör allt. Så länge det får plats i släpet är det lugnt, säger han medan han lyfter upp en av de två skottkärror som dagens kund vill få fraktade till och bortslängda på Må avfallsanläggning.
Affärsidén att köra bort skräp mot betalning har onekligen fått ett allt starkare fäste hos Örnsköldsviks epatraktorförare. För Elliot är detta det första året han erbjuder sina tjänster och trots att han är långt ifrån ensam har affärerna de senaste veckorna gått riktigt bra.
– Jag annonserar bara på min privata facebooksida och började få körningar för någon månad sen. Jag har sett andra göra det, det är en smart grej för att tjäna pengar och kunderna är glada att få bort skräpet.
På gårdsplanen hos den aktuella kunden i Kroksta ligger även en trädgårdsslang och en stor hög gamla brädor. Elliot jobbar snabbt och snart ligger allt i vagnen. Metall, brännbart och trä. Arbetshandskarna åker av och Elliot sätter sig bakom ratten i sin King Cab, utrustad som brukligt med ett rejält ljudsystem och klassiska doftgranar. I stadiga 30 kilometer i timmen styr han mot Må.
Hur mycket tjänar du?
– Hittills några tusen, det mesta går till bensin eftersom jag kör ganska mycket privat. En del sparar jag och nån del går till fickan, om man vill köpa nån dricka.
Väl framme kryssar Elliot vant längs containrarna och parkerar nära den avsedd för metall. Skottkärrorna ska av.
– Jag har nog pratat med alla anställda och varit i alla containrar här. Ris och brännbart är de vanligaste.
Även avlastningen på de övriga stoppen går i ett huj och en kvart senare är uppgiften slutförd.
För den driftige Elliot är nu den när- maste framtiden utstakad; härnäst gäller gymnasiet med inriktning på bygg. Tills dess är det fler körningar som gäller, kommande vecka är redan uppbokad.
– Många orkar kanske inte själva eller så har de ingen släpvagn. Så länge det finns efterfrågan fortsätter jag, det är kul att hjälpa till. Jag försöker portionera ut en per dag och kommer säkert köra även till vintern.