Veckans platta
Lars Danielsson Libretto ”Cloudland”
(ACT Music)
Lars Danielsson, den enormt skickliga basisten och cellisten, har just släppt sitt fjärde album i sin Libretto-serie. Och ni som känner till hans tidigare Libretto-plattor vet att ni har en fantastisk musikupplevelse att vänta. Precis som på de tre tidigare skivorna har han med sig trummisen Magnus Öström och brittiske gitarristen John Parricelli. Den armeniske pianisten Tigran ersattes redan på Libretto III av Grégory Privat, född på Martinique i Västindien, och han är med även på Cloudland. Dessutom gästar norske trumpetaren Arve Henriksen igen, och han imponerar stort med sitt fräsande trumpetspel, inte minst på titelspåret.
Inspelningen startade redan i slutet av 2019 men man tvingades ta paus på grund av pandemin. I september 2020 fick man några dagar tillsammans för att slutföra inspelningarna och resultatet är, som väntat, helt magnifikt – och ännu en gång får vi njuta av Lars Danielssons ofta melankoliska melodier. Han har en förmåga att blanda svensk folkmusik med orientaliska tongångar och klassisk konstmusik som få andra behärskar. Ett bra exempel är ”Desert of Catanga” där vi får stifta bekantskap med den syrianske klarinettisten Kinan Azmeh – och Danielsson öser på med cellon kopplad till wah-wah-pedal. På ”Villstad” får han dessutom cellon att yla som en elgitarr. Ett fenomenalt album av en enastående musiker som även är en strålande kompositör.
Veckans vinylklassiker
Emerson, Lake & Palmer ”Tarkus”
Andra albumet från det brittiska progressiva rockbandet Emerson, Lake & Palmer fyller i dagarna 50 år. Omslaget, av William Neal, med en jättebälta i form av en stridsvagn har blivit ikoniskt bland fans av den här musikgenren. Skivtiteln ”Tarkus” är också namnet på stridsvagnsdjuret som hela sida A på albumet handlar om, en dryga 20 minuter lång svit i sju delar där Tarkus förlorar en strid mot en mantikora – ett monster med lejonkropp, draksvans och en människas huvud, ursprungligen från den grekiska mytologin – för att sedan komma tillbaka i form av den vattenlevande varelsen Aquatarkus. Det var dock nära att det aldrig blev något album. När Keith Emerson beskrev sin idé om Tarkus-sviten för Carl Palmer och Greg Lake hotade Lake att lämna trion, men han övertalades till slut att stanna och skrev texten till Tarkus, med William Neals målning som inspiration.
B-sidan består av sex korta och mycket varierade låtar. Trions förkärlek för klassisk musik märks inte minst på ”The Only Way (Hymn)” där man hittar teman från två av Bachs kompositioner, ”Toccata och Fuga i F-dur” och ”Prelude och Fuga VI”. Även om musikkritikernas reaktioner var blandade tog sig albumet upp till förstaplats på den brittiska albumlistan och till plats 9 på Bilboard i USA. Tarkus spelades in i januari 1971 och bara två månader senare spelade trion in livealbumet ”Pictures at an Exhibition” som gavs ut i november.