Utställning

Stort måleri – i dubbel bemärkelse

– Det är mina coronabebisar, säger Per Elof Nilsson Ricklund när han visar målningarna i sin varma och konstfyllda ateljé.
Ett måleri som ö-vikspubliken äntligen får ta del av när den skickliga konstnären ställer ut på Örnsköldsviks museum & konsthall med Mov Gïele – Mitt Språk.

Det var tänkt att Per Elof skulle ställa ut redan före jul, men pandemin satte stopp. Nu på lördag blir det däremot av, och utställningen kan ses hela sommaren.
– Jag funderade väldigt mycket kring vad jag skulle visa upp redan i november, men sedan blev det ju inget. Och det var oklart om det överhuvudtaget skulle bli något av utställningen, säger Per Elof och berättar att det faktiskt känns lite nervöst att äntligen ställa ut på hemmaplan.
– Det är läskigt när man häller ur alla sina känslor i en målning och sedan ska visa upp den.

Och just känslor finns det gott om i hans målningar, han kommer bland annat att visa en stor olja med ett samiskt par som står och håller händer vid en öppen gravsättning där två kroppar ligger. Det finns oerhört mycket att läsa in där, om man betraktar den länge. Här väcks djupa frågor.
– Bakgrunden till den målningen är en 2 300 år gammal härd som upptäcktes när man skulle bygga Botniabanan. Jag började fundera i banor som: vems kultur är det som man upptäckt? Jag kom också att tänka på en textrad jag läst någonstans: ”Antingen håller vi hand eller delar vi grav”. Samtidigt försöker jag i mitt arbete hela tiden ta bort det bokstavliga, begrava själva meningen.

Museibesökarna kommer att upptäcka att Per Elofs utställning handlar om stort måleri – i dubbel bemärkelse. Först och främst visar han upp ett antal riktigt stora målningar, men det här är också stort måleri rent tekniskt och yrkesmässigt. Även om han själv inte vill definiera sitt måleri som klassiskt så är det svårt att inte göra kopplingen till renässansens stora mästare.
– Upplever man mitt måleri som gammalt för att tekniken är gammal, eller för att det ser ut som någon gammal målning man har sett? undrar Per Elof som går djupt in när han berättar om sitt sätt att måla.

Han kan ta fasta på sådant som ljus och skuggor i bilderna och hur han får fram temperaturskillnader när han avbildar hud. Hur temperaturen exempelvis är kallare på den tunna huden över ögonlocken jämfört med huden på sidan av näsan.
Förutom ett antal riktigt stora målningar kommer han också att visa skisser till målningarna, så att besökarna får ett hum om det digra arbetet bakom en målning.
– Resan är det viktigaste. Ja det låter klyschigt, men njuter jag inte under pro-cessen så blir det inte bra.

Han visar också en mindre del från en stor målning, en duk som han tvingades skära ner.
– Den fick en dålig start, det händer kanske 50 procent av gångerna. Ibland går det åt helvete, men man växer av misstagen man gör.

I flera målningar finns ett samiskt tema, men Per Elof vill inte säga att det är en samisk utställning. Även om han använder det samiska uttrycket ”mov gïele” när han pratar om sina målningar, det vill säga ”mitt språk” eller ”min röst” – vilket även är rubriken på utställningen. Han poängterar också att han är väl medveten om att det här inte är en säljande utställning, istället vill han att folk ska kunna upptäcka själva måleriet.
– En målning är inte en platt yta, man får röra sig omkring den och betrakta den. Materialet får tala. Det finns ett värde i att betrakta något under en längre stund, istället för att snabbt scrolla i instagramflödet.

– Med den här utställningen hoppas jag också att folk hittar till museet. Museet är en samlingsplats för kultur här i stan, och ska vara det. Jag vill få folk tillbaka och våga tro på museet, om folk besöker museet så händer det saker. Och den som inte vill åka till Nationalmuseum i Stockholm för att se utställningen om Anders Zorn kan gå på Örnsköldsviks museum och se måleri i storformat istället. Frågan är om folk är intresserade – det ska bli intressant att kolla temperaturen, säger Per Elof.

Publicerat