Två yrkesarbetande i villa och med två relativt små barn. Det brukar inte bli så mycket tid över. Men för far i huset; Mikael Sundelin, verkar det inte spela så stor roll.
Det är, som bekant, vägen som är mödan värd.
– Jag har alltid varit motorintresserad och stimulerad av att leta, fixa och greja. Bland det roligaste med att äga två gamla Volvo-suggor är att just söka efter delar och med det få kontakt med människor runt om i landet, berättar Mikael.
Hans farbror hade en gul sugga så redan som barn hemma i Rossön väcktes intresset för den spektakulära bilmodellen. Den första från 1954 köpte han 2009. Nu har han även en som är fyra år yngre och trots att han inte kan precisera något speciellt användnings-område för de två suggorna råder det inget tvivel om att han är hänförd.
– Man kan inte påstå att de är jätteroliga att köra. Det är inte det som är tjusningen, i stället hela grejen med att fixa till dem. Än har jag inte bestämt om jag ska satsa på att få en i bra skick och låta den andra bistå med reserv-delar, säger Mikael.
Enligt uppgift byggdes endast 724 stycken till det svenska försvaret och många av dem är skrotade.
För Mikaels del handlar det om att i möjligaste mån få åtminstone en bil i originalskick. 54:an är bestyckad med en V8:a och 58:an med sidventilad V6:a.
– På de allra flesta av suggorna som fortfarande finns kvar har man rivit ut radiobordet för att skapa större utrymme. Jag vill återställa det och är därför på jakt efter ett radiobord i original. Möjligen kan den här artikeln hjälpa mig, fortsätter Mikael med ett leende.
När projektet ska gå i mål är inget som den 34-årige elkonstruktören pratar om. Förmodligen finns inget stoppdatum för det är ju själva grejandet som är grejen.
Eller som Karin Boye skrev:
”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.”
Mikael Sundelin
Ålder: 34 år.
Familj: Sambo med Annica Långvall, sönerna Viggo, 6, och Frej, 3.
Bor: I villa i Gullänget.
Aktuell: Passionerad ägare till två gamla Volvo-suggor.