– Det här är stort, det slår det mesta jag gjort. Ja det är faktiskt sinnessjukt stort, säger Anders och berättar hur Social Disorder vuxit fram.
– Jag började skriva på eget material, en sorts musikalisk dagbok om min resa genom missbruket. Jag satte ord och musik på mina känslor.
Genom de många åren inom hårdrocken – som basist och låtskrivare i Desert Rain, Killer Bee, X-Romance och som medlem i Wolfpakk – har Anders byggt upp ett imponerande internationellt kontaktnät. Och när han började höra av sig till sina musikervänner runt om i världen fick han en respons han knappt vågat tro på.
– Jag tog kontakt med Tracii (gitarristen Tracii Guns i amerikanska L.A Guns) och han sa direkt att han ville vara med. Sedan skickade jag några låtar till Shawn (trummisen Shawn Duncan från bland annat DC4, BulletBoys, Odin och även Killer Bee) som han skickade vidare till Tracii och då rullade det i gång.
Förutom Tracii Guns och Shawn Duncan har Anders lyckats få med sig den kanadensiske keyboardisten Dave Stone som på 70-talet lirade i Rainbow och nu återfinns i AraPacis; amerikanske gitarristen Jeff Duncan från Armored Saint och tidigare Odin; svenske multimusikern Snowy Shank som lirat i King Diamond, Dream Evil, Mercyful Fate och Momento Mori; och den kubafödde amerikanske basisten Rudy Sarzo som kan visa upp ett imponerande CV, just nu finns han i långlivade The Guess Who och han har meriter från bland andra Quiet Riot, Ozzy Osbourne, Whitesnake och Blue Öyster Cult. Även brittiske gitarristen Paul Chapman, från UFO och Lone Star, skulle ha medverkat men han avled i juni i fjol.
– Att Rudy Sarzo och Dave Stone spelar låtar jag skrivit är ju helt absurt, och de skriver till mig och frågar om de också får vara med på min nästa platta. Det är nästan overkligt.
Nu är inte Anders enda ö-viksmusiker i projektet Social Disorder. Leif Ehlin, över-läkare på Örnsköldsviks sjukhus och medlem i Perfect Plan, spelar keyboard på sex av de tio låtarna.
– Det är 39 år sedan jag och Leif spelade tillsammans första gången och det är jätteroligt att han är med. Leif berättade att han visste en sångare som skulle kunna passa för mina låtar så han presenterade mig för Thomas Nordin. Jag sa till Thomas att han själv ska känna att han äger låtarna, och hans sånginsats är fantastisk – och kör-arrangemangen han gjort är otroliga, berömmer Anders.
Thomas Nordins sång förknippar vi annars med Övik Soul Association, men nu är det alltså hårdrock som gäller.
– Hårdrock är kanske inte min genre men det är ett spännande projekt och Anders har fått med sig bra folk. I min värld är det viktigt vad jag sjunger och när Anders berättade sin story bakom texterna så får de ett annat djup så jag tackade ja till att lägga på sången, och då ville jag gärna lägga körerna också. Jag vill lägga sång och körer så att de bollar med varandra, berättar Thomas.
Anders har med sitt Social Disorder skrivit kontrakt med tyska hårdrocksbolaget AFM Records, ett kontrakt han kallar ”helt galet”.
– Det blir fyra videor och ett fullängds-album, och det här är bara steg ett. Mer kan jag inte säga just nu. AFM har sagt att det jag skriver är det ingen som gör längre. Man måste ha fått den här hårdrocken i bröstmjölken för att kunna göra det, och jag kan inget annat så det känns väldigt naturligt för mig. Sedan har alla varit med och bidragit. Alla har tillfört sin personliga stil, adderat och färgat låtarna. Man kan jämföra med att baka eller laga mat – alla har förhållit sig till grundreceptet, men de har fått krydda själva.
Resultatet är tio låtar, där de inblandade spelat in var för sig i Kanada, USA och Danmark – och här i Örnsköldsvik på H1 Sliperiet.
– Jag hade fler låtar men jag plockade ut nio med sång och en instrumental, en som faktiskt gjordes på Dynesius 1988. Nu har jag gjort en nyinspelning av den och lagt den sist på albumet, som släpps digitalt och på CD. Den är också gjord för att kunna pressas på vinyl, men hur det blir med det vet vi inte än.
Många musiker har förstås känt av pandemin, spelningarna har pausats på obestämd tid. Men för Anders har den här tiden i stället inneburit att han kunnat lägga allt fokus på sitt nya projekt.
– Jag har omfamnat pandemin. I stället för att vara knäckt och lägga sig ned och dö så har jag växlat upp. Att ge upp finns inte för mig. Det blev så tydligt när jag söp ned mig att jag tappade det jag brann för mest, och när jag lyckades komma tillbaka fanns det en sjö att ösa ur. Nu tycker jag att det känns fantastiskt bra med allting, det här blev precis som jag ville – men ännu bättre. Och jag har fått ett enormt gensvar i branschen. Det är inte lätt att nå ut nu i den tsunami av musik som finns, men att få ett erkännande från sina idoler räcker för mig – det är värt oerhört mycket.