Här är en dikt jag skrivit. Första stycket är från Stekkenjokk, andra om Ystad och tredje om röda rummet hos mormor.
I kläm, mitt emellan berg och rinnande forsar kännas doften av en plats, så lugn, att till och med de rörigaste själarna får finna ro.
En plats som på kartan inte är så mäktig, men inristad i hjärnans djupaste del finns minnen och längtan till var och varannan sten.
Men då tankar fått vila och hjärtat hittat hem, så är vägen iväg mycket längtad. Rapsfält omsluter hem och pucklar, ja för i Ystad har berg blivit pucklar, och de raskt rinnande forsarna har samlats och går rakt ner i handfatet och ingenting är sig likt.
Allt främmande är lyckligt, men om jag haft tänk, så skulle främmande nog också varit rätt så skrämmande. Lyckliga melodier förs bort i en värld av skapande, kanske finner de också en plats, inristade i hjärnans saknade del.
Då kreativiteten behöver landa för påfyllning, så finner jag mig själv djupt omsluten i röda kretsar. En sånär trygg röd, som påminner mig om att vart jag än landar, så kommer de som flyger med mig alltid att applådera.
Ett så djupt rött rum att till och med mörkret blöder tryggt. Röda rummet hos mormor och morfar, ja det blir aldrig fullt. Även när all kärlek och tröst i hela vida världen satt sin fot där ni bor, så kommer ny kärlek och ny tröst alltid komma ifrån era ord.