Du är här

2021-04-04 - Nyheter/Reportage
  • Foto: Marléne Nilsén
  • Foto: Marléne Nilsén
  • Foto: Marléne Nilsén
  • Foto: Marléne Nilsén

Kreativitet med Johanna Forsberg

Hon formar nät, jag formar ord. Våra kreativa uttryck är olika men vi har en sak gemensam, vi vet båda vad som händer om vi ignorerar kroppens och själens signaler och låter vilja och driv ta över. Möt Johanna Forsberg, nätskulptör och företagare.

Kombinationen konstnär och entreprenör har alltid varit självklar för Johanna men hon har kämpat hårt för att andra ska acceptera och förstå.
– Den där bilden av konstnären som fattig och bidragsberoende har jag aldrig gått med på. Det var min farfar som visade mig att det inte behöver vara så, säger Johanna.
Det är med värme men också lite vemod i rösten som Johanna berättar om hur hennes farfar i 20-årsåldern flyttade till Stockholm och utbildade sig till konstnär, fick mycket beröm och stod redo att erövra världen.
– Han kom hem med luft under vingarna men togs snabbt ner på jorden igen. Det var jättefint att vara konstnär, på sin fritid. Ett riktigt jobb måste man ha så farfar blev VVS-tekniker och drev företag med sex anställda. Kreativiteten fick stå åt sidan trots att det var hans stora dröm. En dag sålde han företaget och blev konstnär på heltid så jag har alltid vetat att det går, det som många säger är omöjligt.

Den första skulpturen i nät formade Johanna redan på gymnasiet när två vänner ville ha något fint på sin vardagsrumsvägg. Det blev starten på en resa som tagit Johanna och hennes produkter ut på en internationell marknad.
– Jag har skapat hela mitt liv och använt kreativiteten för att göra världen begriplig. Som liten kunde jag sitta i timmar och teckna på mitt rum, ensam i min fantasi-värld. När jag fick frågan från vännerna den där gången ville jag göra något i 3D så jag köpte en bit nät och började böja. Det blev en mans- och en kvinnokropp som de gillade.
Fler ville ha Johannas nätskulpturer och 16 år gammal startade hon eget som nätskulptör, utan särskilt mycket erfarenhet men med en brinnande lust.
– Jag märkte tidigt att mitt sätt att förhålla mig till konstnärskapet och företagandet var provocerande, bland annat i möten med etablerade kulturmänniskor som öppet visade sina åsikter. Om man lyckas med att vara konstnär och samtidigt vara säljande då har man sålt sin själ. Där såddes ett tvivel på om det verkligen gick att vara både och men jag fortsatte ändå att kämpa.

Johanna jobbade hårt i många år för att nå sina mål men hösten 2017 sade kroppen till slut ifrån, mitt i lanseringen av lampan Heat som i dag produceras i flera modeller och säljs i hela världen.
– Jag tror att det finns en gräns för hur mycket man kan pressa ihop alla känslor och det intuitiva i skapandet för att passa in i en mall och få finnas i ett sammanhang. Jag hade försökt så länge men den där dagen i augusti tog det stopp. Jag stod och målade vårt hus och hörde mig själv sucka. Det var som en inre gråt som ville ut, som jag försökte trycka tillbaka.
När hon vaknade dagen efter kunde hon inte andas och inte heller röra sin kropp. Maken Daniel körde henne till sjukhuset och man misstänkte att det kunde vara en propp.
– Jag förstod direkt att jag hade kört slut på mig och jag var faktiskt lycklig i den stunden. Jag brukade alltid ha en extra växel att lägga i men nu hade jag ingen viljekraft kvar och det var så skönt att det äntligen fanns ett stopp.
När dagen för lansering kom var hon på benen igen men med en ny insikt om sina egna begränsningar.
– När jag stannade upp såg jag ju att världen fortsatte snurra och det blev tydligt att allt det där som jag kämpat i motvind för kunde hända trots att jag vilade. Det fanns så många som kunde jobba förutom jag, allt handlade inte om mig. Jag hade ett bra team och en idé som var rätt i tiden och då blev det rätt.

Eftersom vi delar erfarenheten av en utmattning är jag nyfiken på hur Johanna så snabbt kunde hitta till acceptansen, den som jag själv tyckte var så svår att landa i.
– Det är ju den största livslögnen, säger Johanna. Att man ska komma tillbaka till den man var före. När det väl tog stopp visste jag att jag inte behövde streta emot. Jag tror att det har med min tro att göra, jag vet att jag är skapad till den jag är och att det finns en plan för mig. Trots att jag vuxit upp med den tilliten hade jag i så många år jobbat på som om allt bara var upp till mig, det var som en kramp jag vant mig att leva med och en sådan lättnad när den släppte.
Den som möter Johanna i dag ser en person med mycket energi och drivkraft men själv känner hon sina begränsningar.
– Jag är mer lyhörd nu, både mot mig själv och mot andra. Jag tackar nej till saker och försöker sänka kraven på mig själv. Det kan vara svårt att hänga med någon som är för drivande och jag vill att andra ska känna att de kan connecta med mig. När jag lyssnar till mina signaler är jag mer i kontakt med det jag vill förmedla.
Johanna använder sin kreativitet i allt hon gör, i det egna skapandet, när hon driver sitt företag, startar projekt eller coachar andra till skapande och utveckling.
– Den finns med i alla val jag gör och jag brukar fråga mig själv vad jag gör just nu för att utmana min kreativitet, för att stretcha och tänja det. Att coacha någon annan i den kreativa processen är det finaste förtroendet, där får jag ge syre till den som har en idé men som tvekar och tvivlar.

Värdet i att som kreatör finnas i ett sammanhang med andra kreatörer förstod Johanna tidigt och hon var med och startade branschnätverket High Coast Creative.
– Det finns en sådan potential i nätverken och den utvecklingen går snabbt framåt. Där möts kreativa själar och de behöver inte förklara sig för varandra, det är något i deras DNA. När de lyckas och någon utifrån vill veta vilken metod de använde svarar de; ”vi gjorde bara”. Det behövs ett stödsystem som förstår kreatörerna i de här nätverken, en form av översättare eller branschöverskridare. Lyckas vi med det kommer det att hända stora saker.
Till sist, har du något tips att ge till andra kreatörer som brinner för att nå sina drömmar och mål?
– Ha is i magen för det kommer att hända. Allt får man inte framgång med men om du har gjort det du kan finns en tid då du måste låta saker få falla plats och mogna in i andra människors medvetande. Du behöver inte vara på tå hela tiden och jobba, jobba, jobba. Sätt saker i rullning och låt dem rulla.

Gabriella & kreativiteten
Jag blir alltid nyfiken när jag möter kreativa människor som, precis som jag, inte kan låta bli att skapa och som fortsätter i både med- och motgång. Oavsett vilket vårt kreativa uttryck är fascineras jag av drivkraften, var inspirationen kommer från och alla andra mysterier som kreativiteten bär med sig. Under rubriken Gabriella & kreativiteten möter jag intressanta människor i samtal om deras kreativitet. Här nedanför hittar du artiklar där jag pratat med andra kreativa ö-viksprofiler:

Gabriella & kreativiteten: Birgitta Ricklund
Gabriella & kreativiteten: Mårten Hagström
Gabriella & kreativiteten: Stina Joza
Gabriella & kreativiteten: Per Elof Nilsson Ricklund
Gabriella & kreativiteten: Linda och Niclas Lundin

 

Dela med dig av denna artikel på: