”Kan fortfarande inte förstå att jag får bo här i Höga Kusten. Att flytta hit kan vara ett av de bästa besluten jag någonsin tagit. Det är som att jag alltid varit på väg hit. Jag har hittat hem.”
Meningarna står att läsa i ett instagram- inlägg av Karin Rosén, 37, som när hon i somras tog nattåget upp till Örnsköldsvik och Höga Kusten för första gången satte sin fot i Västernorrland. Bakom sig lämnade hon Stockholms innerstad för, vad hon planerade, en kortare semestertripp till norr och en vandring längs Högakustenleden. Det som väntade henne visade sig dock vara starten på ett helt nytt liv.
– Jag valde mellan det och fjällvandring. Min magkänsla sa att Höga Kusten skulle passa mig, säger Karin Rosén som en tidig morgon rullade in i Örnsköldsvik och påbörjade sin vandring söderut mot Docksta och Skuleberget.
En vandring som skulle ge en sådan mersmak att Karin i stället för en vecka spenderade hela sin hela semester – plus ytterligare en vecka – med att upptäcka Höga Kusten, vilket gjordes möjligt genom att också volontärjobba som campingvärd för Friluftsbyn.
Anledningen till att hon stannde kvar? Inte helt otippat naturen. Men också:
– Jag blev så förvånad och häpen – jag har nog aldrig stött på så trevliga människor tidigare. Jag välkomnades överallt. Att bli hälsad på, tittad i ögonen, att ta sig tid att prata med en främling ... jag kan förstå att man kanske inte tar sig tid i en storstad, men här är alla också glada, nyfikna och har ett driv jag inte upplevt någon annanstans.
Karin fortsätter:
– Ett driv när det gäller att hitta på och göra saker. Det finns en driftig anda, folk är lite ”doers” på ett ganska opretentiöst sätt. Man bara gör och drivs av någon sorts livsglädje i stället för att man måste. Det var det jag inte kunde åka ifrån. Det fantastiska bemötandet i kombination med den maka- lösa naturen beskriver jag gärna som att jag möttes av en varm högakustenfamn. Vem vill inte stanna då?
Upplevelsen av sin semester ledde till att Karin tog ett snabbt beslut. Med hjälp av en nyvunnen vän hittade hon till timmerstugan Leijonkulan i Sjöland, Ullånger, på gården till hyresvärdens eget hus. Där vid Fäberget, med utsikt över Ullångersfjärden, är hon nu bosatt sedan slutet av september.
– Att sitta i en tvåa på Kungsholmen kändes inte längre så lockande. Jag gick från ”här vill jag bo” till ”här KAN jag bo” efter att ha löst de sista knutarna: finns matbutiker, kommer posten och paketen till där jag bor och varifrån ska jag jobba? Jag fick höra om Offcoff – och de är helt fantastiskt bra folk. Jag jobbar som projektledare på Visual Art, ett digitalt techbolag i Stockholm och det fungerar hur bra som helst att göra på distans; tre dagar i Sjöland och två dagar i veckan på Offcoff i Örnsköldsvik. Det var nästan som att andra flyttade åt mig, alla problem blev lösta av hjälpsamma människor här uppe.
Hela 2021 är, som 7an tidigare berättat, Friluftslivets år där varje månad har sitt eget tema. Februari är vigd till ”Inspiratörer”. Och det är passande nog precis vad Karin Rosén vill kalla alla högakustenbor.
– Jag hade en magkänsla att Höga Kusten var rätt för mig innan jag kom hit, jag – och många därtill – har nåtts av alla lokala inspiratörer som via sociala medier delar bilder, tips på turer och smultronställen. Varje person är en liten byggsten i destinationsarbetet bara genom att bo här.
– Samtidigt tror jag att många är lite hemmablinda och inte riktigt ser hur speciell atmosfären är här. För är man uppväxt här är detta det normala, när det för en utomstående är häpnadsväckande. Jag vet inte hur alla tillsammans skulle kunna öka den medvetenheten, eller ska vi kalla det den lokala stoltheten, för att medvetet inspirera fler att besöka och inspirera till ett liv här. För med insikten om vad det är folk ser här kommer man långt. Att känna stolthet över sitt eget samhälle är härligt. Att känna sig lyckligt lottad, tycka ”Gud, vad bra vi är” och tänka ”hur delar jag med mig av det så att det får folk att flytta hit”?
Storstan säger sig Karin aldrig vilja flytta tillbaka till.
– Det är som natt och dag i livskvalité. I stan stjäl allting energi och jag måste planera in ett fåtal timmar varje vecka för att ladda energi. Här uppe är det tvärtom; vart jag än tittar är det något som ger mig energi. Naturen, soluppgångar, norrsken, alla runt omkring – och så är det bara några få saker som tar energi, men då gör det inget eftersom jag alltid är fulladdad. Här är jag mitt bästa jag.
Tidigare behövde Karin också pussla med friluftsaktiviteter på helger och lediga stunder.
– Nu lever jag ett friluftsliv, tack vare alla byggstenar och möjliggörare som gjorde att jag flyttade hit: Naturen, människorna och bemötandet, drivet och nybyggarandan. Energin och livsglädjen liksom lyser om folk, det är som att det sprudlar en nybyggaranda över hela regionen och det händer så mycket överallt längs kusten. Det smittar av sig och inspirerar.
Själv har Karin inspirerats till att starta eget. Med företaget High Coast Guide vill hon hjälpa andra att upptäcka Höga Kusten.
– Jag vill göra det lättare för förstagångs- hajkaren, besökaren eller barnfamiljen att ta sig ut på tur. Om det så handlar om vart turen ska gå eller att göra upp en lägereld att laga lunch vid. Jag skräddarsyr turen och hänger på ut för att göra den så bekymmersfri som möjligt och låta besökarna fokusera på att uppleva Höga Kusten. Jag är så tacksam för det otroligt varma och positiva bemötandet jag fått och fortsätter att få här. Jag vill liksom föra det vidare. Hjälpa att inspirera fler så som jag blivit inspirerad.
Hur fortsätter du att trivas?
– Jättebra, en del sa: ”ja, det är bra på sommaren men vänta tills vintern”. Till den var de inte lika positiva. Men jag håller absolut inte med dem, inte något av det positiva har avtagit. Jag fortsätter att överraskas.