Nyheter/Reportage

Bytte telefonen mot trägubbar

Det senaste året har familjen Westman i Bredbyn utökats med ett femtiotal gubbar och gummor – i trä. Pappa Emils nyfunna intresse att tälja gör honom upptagen långa stunder varje vecka.
– Folk säger att de vill köpa, men syftet är att utvecklas och ha roligt. Det är väl därför jag satt så högt pris, säger han.

Stora huvuden och hopsjunkna kroppar. Emil Westmans trägubbar är inte menade att vara realistiska. 
– Jag försöker få till olika karaktärer. De har en genomgående stil, lite säckiga och roliga. Ofta skäggiga. Det tilltalar mig, säger Emil Westman, 39 år från Näs, Bredbyn, som i januari i fjol började tälja på sin första trä-gubbe efter att ha fått en smärre uppenbarelse.
– Jag insåg att jag satt alldeles för mycket med telefonen om kvällarna efter jobbet och började leta efter något att pyssla med. Det dök upp ett youtubeklipp på en kille som gjorde enkla träsniderier vilket såg jätteroligt ut. Strax efteråt gick jag ut och köpte mitt första verktyg.
En morakniv som nu bytts ut till platta amerikanska täljknivar där den kortaste har ett blad på 8 millimeter, vilket lämpar sig utmärkt till detaljer som ögon. Figurerna, som är 10-12 eller 14-20 centimeter i storlek, täljer Emil ut från ett fyrkantigt block av lind. 
– Lind är lite svårt att få tag på här, så jag har fått köpa via hobbybutiker. Det är inte billigt. Nu har jag tänkt börja med al, det finns mer av det men är samtidigt lite hårdare. Ju mjukare trä desto lättare är det att få fram figurer.
Inspirationen hittar han mestadels på sociala medier. Själv är han medlem i grupperna ”Tälja i trä” och ”Caricature carvers”. De färdiga figurerna som alltid utgår från en egen ihopknåpad ritning får dock Emils personliga touch, inte sällan med en lokal detalj. Speciellt de senaste verken, efter att ha hunnit utvecklats som träsnidare. Bland gubbar och gummor syns exempelvis både en Fjällrävenryggsäck, Modologgor och Anundsjösöm.
– Jag har fastnat för gummor med Anundsjösöm, så jag håller på med fler sådana just nu. Ambitionen är att gubbarna framöver ska bli mer unika och röra sig mer. Som att sitta, vrida på huvudet eller hålla ut armarna. Jag är ingen expert utan tar det steg för steg.
Till sin nya hobby ägnar Emil ett antal timmar flera dagar i veckan. Intresset har också smittat av sig till hans åttaåriga dotter, den äldsta i syskonskaran på tre. Det är vid köksbordet de möts.
– Jag brukar säga: ”Kan man inte sitta i köket och tälja, då har man det för fint hemma”. Det är socialt att sitta där. Men jag har täljt runt 50 gubbar, en i veckan i fjol, och frun tycker de börjar ta mycket plats.
I september startade Emil en webbshop efter glad respons på sitt instagram, ”emils_tragubbar”. En del figurer har sålts, även om han är noga med att påpeka att sniderierna bara är en hobby. 
– Jag har alltid sagt inte sälja, inte sälja. Folk säger att de vill köpa, men syftet är att utvecklas och ha roligt. Det är väl därför jag satt ett så högt pris. Och börjar jag göra uppdrag, då blir det inte lika roligt.
Har du funderat på att ställa ut då?
– Ja... kanske. Om det är någon som frågar!

Publicerat